Göteborgsposten – 15 augusti 1867, sida 1

—! — ——AWAA — —WAAe— liga konkurrensen af hans gamla kompanjon Mimi Löskrage. Dennes arbetsgenre var helt olika, det är sannt, men börsen hos de vanliga kunderna till dessa spektakler är icke outtömlig, deras nyfikenhet icke heller och det lefvande naturhistoriska kabinettet, som han hade den försigtigheten att annonsera på en af taflorna utanför dörren, detta kabinett, som egdes af sagde Mimi Löskrage, erbjöd en särdeles stor lockelse. Man beundrade der mycket sällsynta djur, af hvilka några voro dresserade med en särdeles skicklighet. Utan att tala om en stor best till varg, i hvars bur direktören, förvandlad till djurtämjare, vid hvarje timma inträdde, och en hyena från Algier, som han stack sockorbitar i munnen, egde han två djur som amatörerna icke upphörde att beundra. Det första var fiskmenniskan, härstammande från kusterna af en okänd ö, och förd till Europa af en ryktbar sjöfarande, hvars namn varierade efter platserna; i Dinkirchen var det Jean Bart; i Dieppe den store Dugyesne sjelf; i Rouen var det en amiral som jag icke nämner, emedan jag för honom hyser mera aktning än direktören i fråga. Jag skall icke heller i detalj beskrifva fiskmenniskan, ni har liksom jag kunnat beundra honom på festerna i Paris omgifningar, honom eller någon af hans slägtingar. Dessutom vill jag icke komma i delo med de lärde, som, lå de ännu icke lyckats klassificera denna amfib, skulle kunna vara i stånd att betvifla hans identitet. Den stackars saten, som skötte hans tjenst, fullgjorde