Göteborgsposten – 13 augusti 1867, sida 2

dosis egenkärlek, för att hålla fast dervid, såvida icke deri insmög sig någon personlig förbittring. Detta antagande var till och med rottästadt hos deras medbröder, och man berättade på sällskapets rotvälska, att Asperginos hade svurit det Mimi Löskrage skulle falla. I denna trupp af landstrykare kände alla hvarandra, och hvar och en visste på fingrarne åtminstone det förnämsta at grannens lefnadshistoria. Det var således ingen hemlighet för någon, att den ädle Asperginos och Mimi Löskrage förut hade varit associerade, och att de sedan hasugt skiljts åt för att arbeta hvar och en på sitt håll. Det var deruti en föga uppbygglig Colombinehistoria och tvister om utdelningar, föga smickrande tör Asperginos adliga sköld, åtminstone efter hans för detta kompanjons berättelse. Båda hade fortsat. att arbeta i samma konstgren, det vill säga barnrepresentationer, en farlig industri, ty törstärkningen af truppen utsatte ofta värfrarne för obehagligheter med polisen, då lagen var så föga gyunsam mot de kringvandrande konstnärerna, att den med en afskyvärd stränghet bestrasfade minderärigas bortsnappande. Men marknadsplatsernes Åchronique scandalense påstod, att de båda direktörerna hade på sitt samvete ett tullständigt lager al ösverträdelser i denna väg, ehuru Mimi Löskrage en dag hade afstatt deritrån for att slå sig på en ny branche. Asperginos, mera slipad och mera ihärdig, släppte