Göteborgsposten – 12 augusti 1867, sida 2

verste Leljonancker uppskjutit tll mOSTen sd resa dit sör att undersöka lokalen. I Tyrkis socken och trakten deromkring är bristen på penningar så stor, att inom kort 50 hemmanslägenheter komma att försäljas för betäckandet af kronoutskylderna. Fran Utlandet. Det visar sig allt tydligare, att Preussen begått ett stort politiskt misstag, då det icke opåmindt enl. besvuret fördrag gifvit ifrån sig Nordslesvig. Denna angelägenhet har nu helt enkelt antagit en europeisk karakter, och Preussen står isoleradt som löftesbrytare. Om det också nu går in på återlemnandet, skall det likväl endast anses göra det af tvång; och den person, som tvingas att vara hederlig karl, han är det icke längre. Preussen och dess politik äro således brännmärkta med vanhederns stämpel, och derat måste allmänt misstroende följa, hvilket ätven visar sig inom sjelfva Tyskland, der man ändtligen börjar få ogonen upp för Preussens rätta afsigter. Den nordslesvigska saken har emellertid nu blifvit europeisk. Ej blott Frankrike har gjort framställningar i Berlin om, att man må uppfylla sina förbindelser, utan äfven Eugland och möjligen Ryssland. I Berlin stödjer man sig vid sofismen, att saken ej angår någon annan än Österrike, hvilket ännu tiger och håller sig på afständ. Men denna Österrikes tystnad bådar ej godt, hvarför afven vissa representanter af den tyska pressen börja att visa sig oroliga. Preussen finner sig således de tacto påtryckt af Frankrike, England och Österrike, utan att nämna Ryssland. Dess tortwarande motstånd mot Nordslesvigs lojala återlomnande skall yttermera stärka bandet mellan de tre första makterna och kanske snart nog drifva dem till ett kollektivt steg, tör hvilket stå män bak ordet, färdiga att, om Preussen det oaktadt ej uppfyller hederns fordringar, åt sina ord gifva allt möjligt eftertryck. Österrikes tystnad betyder allt annat än bifall, säger Köln. Zeit. Det är visserligen mycket vigtigt att känna en främmande stats åsigter om Preussens politik. Men vi erinra oss, alt en preussisk tidning blet konfiskerad, derför att hon meddelat en note till Berlin från den storbritanniske utrikesministern ang. det helt och hållet gammal-danska Slesvigs lösryckande från Danmark. Vi måste således med mildring yttra oss om den österrikiska regeringens åsigter om Preussens förfarande i den slesvigska saken. Den österrikiska regeringen anser de rättigheter kränkta, som Danmark erhållit genom fredsfördragen i Wien och Prag. Vi vilja icke inlåta oss på den kinkiga frågan om, hvari rävtskränkningarne bestå. Vi ha redan för li-gesedan afstått från att närmare kritisera det regimente, som ScheelPlessen (guvernören i Slesvig och Holstein) för i Slesvig. Vi ha inskränkt oss till att säga, att vi ej kunde bringa vissa af hans åtgärder. 1 ölverensstämmelse med ordalydelsen i de båda fredssluten. Desto högljuddare äro deremot de anmärkningar, som hela Europas press. anställer ötver hvad som försiggår i Slesvig. Kanske anser österrikiska regeringen Danmarks rättigheter kränkta redan derigenom, alt Preussen lät nio månader förflyta, innan det gjorde Danska regeringen det första tillkännagitvandet angående Pragerfreden, och derpå anknöt utförandet af art. V till vilkor, om hvilka det ej är tal i Pragerfroden. Danmarks öfvertagande at en del af statsskulden kan anses falla af sig sjelt; men om Preussen skulle stå fast vid att för ett ringa antal tyskar, som lefva under danskt herravälde, fordra särskilda garantier, medan det ej får vara tal om sådana garantier för det ojemförligt större antalet danskar, hvilka törblitva under preussiskt herravälde, så kan man ej bedraga sig om det allmänna intryck, en sådan fordran skulle göra. Alla bildade nationer, de må vara stora eller små, fordra en viss jemnlikhet i aktningen, och om denna fordran icke inskränkes till bestämda, för Danmark drägliga gränser, så skulle man från alla håll förklara Comitas gentium kränkt. Nog af, Osterrike står i denna angelägenhet såväl som Frankrike, England och tillochmed Ryssland på dansk sida. Och Österrikes hållning förtjenar i närvarande ögonblick, då ej allenast Frankrikes kejsare och kejsarinna väntas på besök, utan äfven kejsaren och kejsarinnan at Österrike genast skola besvara detta besök, alltjemt någon uppmärksamhet. Det står fast. Preussen har begått ett sel och gifvit det öfriga Europa rätt till inblandning i dess angelägenheter samt Österrike