— Det ligger en portfölj under min kudde, återtog Leonard. Vill ni hafva godheten att gifva mig den? Miihldorf stack handen under kudden och fann verkligen en portfölj. Förmedelst en liten nyckel, sem han bar hängd på en svart silkessnodd om halsen, öppnade Leonard portföljen. Han framtog derur tvenne bref. — Min herre, sade han, lemnande dem åt Frederie, jag anförtror dessa begge bref åt er heder. Om Jag skuile dö, ber jag er att öppna detta ... Och han visade hooaom det största. — Om det skulle träffa mig någon annan olyckshändelse än döden, som tvingade mig att förblifva längo frånvarande, eller som nödsakade mig att för lång tid öfvergifva den boning, jag i detta ögonblick bebor, så haf godheten öppna det andra brefvet. Allt efter omständigheterna skall det ena eller andra säga er, hvad jag ber er alt göra, förutsätt likväl att ni vill göra en tjenst åt en man som ni knappt känner. — Min herre, sade Fröåderic, sök hvarken efter ursägter eller artighetsbetygelser. Om jag vid första ögonkastet har ingifvit er förtroende, så har ni å er sida ingifvit mig ett lifligt intresse. En händelse, som jag icke kan meddela er, har endast fördubblat detsamma. Jag ställer mig helt och hållet till ert förfogande. — Jag tackar er uppriktigt. — Jag vill endast i ert eget intresse göra er uppmärksam på att edra uppdrag angående det sednare brefvet äro något otydliga.