Göteborgsposten – 9 augusti 1867, sida 2

Från Norge, Natten till d. 23 Juli ankom till Trondhjem ångf. JEger, som är ställd till den komitås förfogande, hvilken skall anställa undersökningar angående valet af ett eller flera ställen, tjenliga till förvaringsplatser för den norska marinens krigsförråd och till tillflyktsorter för krigsoch handelsflottan under krig, samt om huruvida något ställe är passande för anläggande af ett nytt hufvudvarf. Af komitns medlemmar medföljde kommendören v. Krogh, skeppsbyggnadsinspektören Sommerfeldt, kaptenlöjtn. Johansen, artillerikapt. Hertzberg och ingeniörlöjtn. Segelcke. En medlem, skeppsredaren Smith Petersen ankom till Trondhjem landvägen och inträdde d. 24 i komitn. De öfriga medlemmarne d:r O. J. Broch och kapt. Knap äro frånvarande och deltaga icke i komitens arbeten. Den sistnämnde är, såsom bekant, nu på väg till Ryssland som chef på monitoren Skorpionen. Fartyget afgick d. 24 på eftermiddagen inåt Trondhbjemsfjorden, hvarest man ämnar anställa en del undersökningar. — Från Fredrikshald skrifves d. 27 Juli: I går afton sågs i riktning af Tistedalen en tjock, svart rök, och folk i staden antog, att röken härrörde från en brinnande kolmila; men vid närmare undersökning upptäcktes, att en sädesqvarn vid söndre Fossen?, tillhörande P. Ankers arfvingar stod i ljus låga. Förutom qvarnen nedbrunno äfven de i närheten hggande byggnaderna. De nedbrända byggnaderna voro brandförsäkrade till 10 å 12,000 spd. Qvarnbyggnaden hade stått i 60 år. — I tidningen Finmarksposten berättas följande historia från Kjelvik: En dragg med tåg hade under fiskeriet i våras gått förlorad i Kjelviks hamn, och efter många fåfänga försök att återfå den måste egaren låta den förblifva liggande qvar på hafsbottnen. Nu nygen kom han tillbaka för att här bedrifva sommarfiske. Dervid blef han en dag behagligt öfverraskad, då en af hans kamrater med sin dragg uppfiskade ett tåg, hvilket visade sig vara det förlorade. Egaren började att hala in tåget, men fann att draggen blifvit betydligt tyngre än förr, hvarföre han först trodde att den fångat en sten eller något dylikt. Med hjelp at en kamrat får han ändtligen upp draggen, hvarvid man med stor förundran upptäckte, att på draggens ena klo hängde en kyrkoklocka, som med sitt ena öra satt fast vid draggen. Klockan blef bragt upp på land och befanns alldeles oskadad (endast jernkläppen hade bortrostat) samt hade en ren och klar klang. Den vägde något öfver 3 Vog. Omkring klockan var anbragt följande inskrift: anno Domini MDCXXI, insunken (?) claves eve. Som prydnad fanns derjemte ett ansigte på hvarje af klockans öron och på sjelfva klockan örver inskriften en .figur i full prestdrägt med hög spetsig mössa och kräckla. — Redan många år hade man i Kjelvik berättat, att ryssarne för 40 å 50 år sedan skulle hafva bortstulit kyrkans klocka, medan de lågo på fiske i hamnen utanför, och att de, af fruktan för att blitva upptäckte, hade sänkt klockan ned på hafsbottnen. Nu antager man att den funna klockan just är den, som sålunda borttogs af ryssarne. — Från Suldal i trakten af Stavanger meddelas töljande ohyggliga tilldragelse: På gården Herrebakke hade oenighet uppstått mellan fader och son, hvilken slutligen gick så långt att fadcen slog slog sonen. Denne som blef uppbragt deröfver hotade att anklaga fadren för domstol. Denne bad då sonen om förlåtelse, men då han icke fick den, tog han lifvet af sig genom att hänga sig i uthuset. Sonen bar sedan försvunnit, och man antog att han störtat sig i en närliggande fors. Senare rykten förmäla emellertid, att kreaturen blifvit mjölkade på bergen och att sonen vankar omkring der som vansinnig. Begge voro välmående personer och bodde i närheten af hvarandra. Fadren var omkring 60 år och sonen 30 år gammal. Den sednare hade hustru ochbarn.