Göteborgsposten – 8 augusti 1867, sida 2

var han försänkt i en djup dvala, hvarur icke ens hans patrons närvaro kunde väcka honom. kfter att några ögonblick hafva betraktat den sjuke, började hr Portin undersöka dennes boning. Han bemärkte, att kammaren var serdeles smal för sin längd och hopläggande en mängd iakttagelser af samma slag, hvilkas detaljerande vore för långt att här återgifva, kom han till den slutsatsen, att författaren till det anonyma brefvet kunde mycket väl hafva rätt. Men han kunde på samma gång icke dölja för sig, att så länge den sjuke var i detta rum, vore det svårt att anställa en efterforskning utan fara att blitva öfverraskad af någon af hans vänner. Efter att hafva öfvertänkt saken, beslöt han att föra Leonard till sig. Han talade dagen derpå derom med sin dotter, föregifvande naturligtvis att han gjorde det af intresse för den unge guldarbetaren. Efter hvad vi i det föregående sagt om Amelies bekymmer, förstår man lätt hvad denna nya händelse skulle låta henne erfara. Under hela dagen tänkte hon icke annat på än detta. Också skaffade hon sig straxt efter middagen en anledning för att få gå ut och lät köra sig till kyrkan des Petits-Pöres. Sedan hon der uppsändt en brinnande bön, smög hon sig ut ur kyrkan en annan väg, för att icke märkas af sitt folk och skyndade till Leonard. Hon hade valt denna timma, emedan hon visste, att det var just den tid på hvilken Fredåric Mähldorf hvarje dag besökte Leonard. Den unga flickan måste verkligen lyda mycket mäk