Göteborgsposten – 8 augusti 1867, sida 2

söra omslag; fru Blairzot gick ned för att söka skaffa sådant. Så snart hon hade stängt dörren vände sig Amelie till hr Miihldorf. — Min herre, sade hon, jag är m:lle Amelie Portin. Min vän fru de Saint-Valiez har sagt mig så mycket godt om er, att jag anförtror mig åt er heder och er tystlätenhet. Om den hemlighet, som drifver mig till handling, icke angick någon annan än mig sjelf, svär jag er, att jag skulle säga er den helt och hållet, äfven om mitt lif berodde derpå, men denna hemlighet angår andra personer, och jag kan icke anförtro er den fullkomligt. Då jag vågar utbedja mig en ynnest af er, är det endast för att afvända en olycka, som möjligtvis eljest skulle kunna inträffa. — Lugna er, mademoiselle, afbröt Frederic med godhet. Jag hur också ofta hört talas om er af fru de SaintValiez, och jag vet huru mycket ni förtjenar aktning af alla menniskor med hjerta och tacksamhet af de olyckliga. Hvad ni äv må hafva att begära af mig, är jag beredd att göra allt som kan bero af mig. — Jag tackar er, min herre, svarade den unga flickan, rörd af Mähldorfs välvilliga och vördnadsfulla ton; af fruktan att denna qvinna kommer tillbaka, skyndar jag att säga, hvad som för mig hit. (Forts.)