Sittande bredvid sängen broderade Stephanie Blairzot, medan hon vaktade den sjuke. Mille Portins ändamål med sin återkomst var att anbefalla Stephanie att icke släppa in några andra i Leonards rum än dem hon nyss uppgifvit för portvakten. Orsaken var mycket svår att förklara, och den stackars Amelie syntes mycket förlägen. Den goda Stephanie lofvade emellertid att handla i öfverensstämmelse med hennes önskan och begärde ej någon förklaring. Efter att hafva kastat en sista blick på den sjuke, steg Amelie åter upp i sitt åkdon. Morgonen derpå erhöll hr Portin med posten ett bref, med tydligen förvänd stil, och som icke hade någon underskrift. I detta bref uppmanade brefskrifvaren hr Portin att taga sig i akt för en af sina arbetare vid namn Leonard. Denne person är till det yttre mycket skenhelig, fortsatte han, men i botten är det en man, som eger alla laster. Han tillbringar sitt lif med att löpa på alla dåliga ställen i Paris. Han ger ut tio gånger mera penningar, än han på ärligt sätt kan förtjena. Han underhåller en älskarinna nära Rambouillet, i grannskapet af byn SaintPornier, åt hvilken han gifvit ett litet vackert hus. Hans lilla kammare i Paris synes helt anspråkslös, men det finns ögopskenligen en annan innanför, ehuru dörren är så väl dold, att man måste vara en man af facket för att finna den. Hvartill kan detta hemliga rum tjena honom ? Se der, hvad jag i hr Portins ställe skulle vara nyfiken att veta. Det är också troligt, att hr Portin der skulle