Göteborgsposten – 8 augusti 1867, sida 1

gon ungdom, och det såg ut som detta stod skrifvet i hennes allvarsamma och alltid något sorgsna ansigte. M:lle Portin gick in i det hus, der Leonard bodde, men i stället för att stiga upp till honom, stannade hon hos portvakten. Det tycktes som detta steg vore henne serdeles påkostande, ty hon dröjde länge, innan hon öppnade dörren. Under förevändning att göra sig underrättad om man ditburit linne för den sårade, inledde hon samtalet med portvakten. Sedan tog hon ur sin ficka tvenne guldmynt, som hon lemnade åt qvinnan, sägande att Leonard var en af hennes fars arbetare, och att han bedt henne vaka öfver honom. — I synnerhet, tillade hon, se noga till att icke låta någon gå upp till den unge mannen, med undantag af läkaren, äfvensom smeden Galichon och hans hustru, om hvilka portvakten talat med henne, såsom mycket tillgifne den unge arbetaren. — Och fruntimret, som var med er i morgse? frågade portvakten, som för två Louisdorer skulle hafva stängt sin bästa hyresgäst ute. — Åh, hon kan stiga upp så ofta hon vill, skyndade sig den unga flickan att svara. Men läkaren, som vi nyss rådfrågat, och som kommer snart, har framför allt anbefallt den strängaste tystnad, så att den sjuke ej må störas. Om ni noga följer denna instruktion, skall min far, som är rik, belöna er derför. Hon gick derefter upp till Leonard som hon fann lugnare.