Göteborgsposten – 6 augusti 1867, sida 4

Cirkulär ill resp. Förbrukare af Munksjö Bruks Förhydningspapp i långa banor. Som fördelarne af förhydning med denua papp (dragfris, varma och sunda bostå ber, stor bränslebeparing, varaktigare tapeter) alltmer börja blifva bekanta och uppskattade, så att ingen husegare, som iner sin egen fördel, hädanefter lär underlåta att begagna sig af ett så förträffligt material — destomindre om sorhydade rum oftast betinga högre hyror — men det bästa sättet för pappens anbringande antingen cke användes eller ock stundom icke nog påaktas, så har man ansett sig böra i resp. Förbrukares intrese fästa uppmärksamheten på det förhydningssätt, som erbjuder de största fördelarne. Enligt detsamma behandlas pappen hufvudsakligen på samma sätt som vanligt spånnpapper, nemlien så att: 1. Sedan pappbanorna blitvit afskurna till lika höjd med rummet som skall förhydas, fuktas de först indrigt och jemt med sådaut klistervatten, som begagnas vid anfuktning uf vanligt spännpapper. De öra blott kännas Lindrigt däfna och denna grad af fuktighet bör äfven hafva inträngt i pappens inre, så tt pappen är böjlig. Derefter fastnubbas pappbanorna med sina ändar på väggen tätt invid taket och olfvet, och långsidorna låter man falla 3 tum öfver hvarandra. På ömse sidor om denna blifvande skarf amt längs efter densamma fästes hvardera pappbanan med häftspikar, så att skarfvens beröringsytor blifva ria och åtkomliga för behandling enligt föreskriften i nästa punkt. 2. Sedan pappen väl torkat (men icke förr) fuktas lindrigt skarfvarnes beröringsytor med vatten, om först får väl intränga i pappen, så att han mjuknar något, hvarefter beröringsytorna bestrykas med tarkt men smidigt klister, samt hopfästas vid den öfverliggande banans yttre kant med en tät rad häftpikar, som ej få borttagas förr an skarfvarne fullkomligt torkat och hårdnat. Förr få ej heller de hältpikat urtagas, som fästa pappbanorna på ömse sidor om sömmarne 3. För att skarfvarne icke må komma att bli synliga utanpå tapeten, böra de öfverspännas med en emsa af tjock spännpapper. 4. Förhydningspappen fästes vid fönsteroch dörrkarmarne både med klister och spikar. Den nåste gå framom fodrens dagkanter så att den betäcker öppningarne mellan karmarne och väggen, samt enskäras först sedan fodren påspikats ö. Då pappen måste långsamt torka, så akte man densamma under tiden för starkt luftdrag genom örrar och fönster. När den torkat blir den slät och hård samt kännes, vid det man slår derpå, som spändt ch torkadt sulläder. 6. Först sedan förhydningen torkat påklistras tapeten. Förhydningspapp behöfver icke anbringas på väggar mellan eldrum, så vida man icke anser det beöfligt att skydda tapeten mot hål och remmor (t. ex. i förstugor och trappgångar); ty en väl spänd väggdcklådnad af papp uppfyller härvid i de flesta fall samma ändamål som beklädnad med bräder. Det vigtigaste af sörhydningsarbetet är att pappen hålles lagom fuktig. Vätes han för mycket, såsom lätt sker när den handteras uf oerfarna och tanklösa arbetare, så skadas ran ofta redan under arbetarnas händer. eller sammandrager han sig vid torkningen på väggen med en så ;emotståndlig kraft, att antingen de med honom genom spikar och foder förenade fönsteroch dörrkarmarne dugta sig inåt, ifall sommarne äro sammanfogade med starkt klister, eller annars att dessa spricka upp i rela sin längd. Förhydning efter denna method kan verkställas af en hvar som kan spänna en vägg på vanligt sätt ned pepper och är framför andra sätt det fördelaktigaste, då man, vv ex. när väggen sat: sig och pappenr börjar få bucklor, lätt kan utan sksda för tapeten omspänna väggbeklädnaden, såsom vanligen sker med apeter, hvilka äro klistrade på spännpapper. Denne särskilta fördel förloras deremot om man sastspikar pappbanorna midt på väggarne. Ju omsorgsfullare förhydningen sker, desto vackrare, varaktigare och ändamålsenligare blir den, och derför bör den, som icke har tillgång till ordentliga och noggranna arbetare, under förhydningsarbetet egna dem den tillsyn, som hvarje väl utfördt arbete tar i anspråk. Till tätning af trossbottnar kan samma slags örhydningspapp användas om man begagnar sågspån såsom trossningsämne. Annars kan man begagna tjärad förhydningspapp, af hvilken nu tillverkas en ny sort dränkt i trätjära, som eger den stora förlelen, att tjärlukten både hastigt afdunstar och, under den tid han varar, hvarken är obehaglig eller besvärande. Sådan papp begagnas äfven till yttre förhydning på hus (mellan brädfodringen och väggen), hvilken förhydning är den på en gång billigaste och verksammaste. Jönköping i Juni 1867. Munksjö Pappers-Bruk.