Göteborgsposten – 6 augusti 1867, sida 2

— ÄÅmnar du gå till hr Leonard? frågade hon. — Ja, svarade Amelie efter ett ögonblicks tvekan och nästan förtretad. — Alldeles emsam. — Nej, fru de Saint-Valiez och jag hafva kommit öfverens, att jag skall komma och hemta henne och att vi göra vår promenad tillsammans. Jag tänker bedja henne göra mig sällskap till hr Leonard. — Jag har nästan lust att följa med. — Som du vill. — Kanhända baronessan de Saint-Valicz kommer att finna det besynnerligt. — Uvarföre då? — Emedan jag vanligtvis icke brukar tölja med på edra expeditioner. Amelie svarade ingenting och nöjde sig med att betrakta sin syster med ett uttryck som tycktes säga: gör som du behagar. — Jag gär en annan dag, sade Christine slutligen. — Farväl till i afton då, sade Amelie. Hennes syster satte sig vid fönstret för utt se henne stiga upp i vagnen och följde en stund med bekymrad min kupen, som Å sig i starkt traf för art hemta fru de Saint-Valiecz. När vägnon: försvunnit vid hörnet af en gata, stängde A lsönstrett och sjönk nel på en stol med ett slags misslynenet eller kanhända sorgsenhetInnan vi gå vidare torde vi böra säga hurudant förhållandet varit lan Leonard och de begge unga flickorna. —