Göteborgsposten – 6 augusti 1867, sida 1

Orolig öfver att hafva blifvit förföljd på sin förra resa och med orätt föreställande sig, att hans okända fiender hade någon del i den fara, han nyss lupit, fruktade han för sin mor och syster någon fara af samma slag; han ämnade så fort som möjligt lata dem byta om bostad. Utmattad af den föregående dagens mödor och sinnesrörelser och lidande mycket af den blessyr, som han hade erhållit i hufvudet, var Leonard nödsakad att lägga sig, da han hemkom. Under natten utbröt en häftig feber. Det är anmärkningsvärdt, att menniskor af kraftfull och stark kroppsbyggnad, som aldrig hafva det minsta illamående, falla i mycket häftiga sjukdomar, då de blifva sjuka. Detta var också hvad som inträffade med Leonard. Morgonen derpå kom smeden (jalichon, som dagen förut varseblifvit hans blekhet och lidande utseende, under jag vet icke hvilken förevändning, att helsa på honom. Leonard var redan så sjuk, att han knappt igenkände låssmeden. Han yrade och uppbjöd sörgärves all sin förmåga att halla sina tankar tillsammans, som oupphörligt förvirrades. Förskräckt öfver att se honom i detta tillstånd, gick den redlige Galichon straxt ned till sin svägerska, Stephanic Blairzot, och bad henne stiga upp till Leonard, under det han skickade sin hustru efter en läkare, ty sjelr kunde han icke länge vara aflägsnad från sin butik. Vana vid att ofta hafva behof af hvarandra, äro fattiga personer hjelpsamma sins emellan. Stephanie hade dess