Göteborgsposten – 5 augusti 1867, sida 2

Paris med din far redan i morgon, eller jag svär inför Gud, att jag låter fängsla dig. — Ni skall kanhända ångra er efteråt, mumlade urmakaren med en blick, som kom Leonard ånyo att frukta, det Firmin upptäckt hemligheten med de två rummen. — Hvad menar ni dermed? frågade guldarbetaren, hvars blick tycktes liksom en värjklinga tränga ända till djupet af Blairzots hjerta. — För min familjs skull, återtog Firmin i skrymtande ton, och dessutom, emedan jag icke är brottslig. — För bort honom, för bort honom då! sade Leo: nard, som kände stor lust att strypa den eländige skurken. Den äldre Blairzot tog Firmin under armen och förde bort honom med Bruno Galichons hjelp. Så snart den usle skälmen fann sig befriad från Leonards arm, återtog han sin oförskämdhet och utbröt i förbannelser och svordomar om hämnd på guldarbetaren. Då hans far gjorde några anmärkningar och tillsade honom att icke öka sin förbrytelse, svarade han honom temligen groft. — När allt kommer omkring, sade den eländige till slut, efter hvad ni nyss sade, min far, tycktes det som ni också gjort edra snedsprång, emedan ni yttrade för en stund sedan, att Gud straffade er derför; det tyckes mig då, att ni icke har rätt att vara så sträng. Gubben vred sina händer och lyfte ögonen mot himlen utan att svara, men den hederlige låssmeden kunde icke hålla sig längre. Hör på, sade han till sin svåger, läggande han