Göteborgsposten – 2 augusti 1867, sida 2

tycktes hålla på med något arbete. Leonard urskiljde gnisslandet af ett verktyg. Då han icke mer hade nyckeln, kunde guldarbetaren icke komma in. Att knacka på dörren, hade varit att varna den okände innevånaren i hans kammare. Efter ett ögonblicks öfverläggning aftog Leonard sina skodon och begaf sig ned med tysta steg. Han anbefallde portvakten att icke släppa ut någon. Han sprang af alla krafter till närmaste låssmed, det vill säga till Bruno Galichon. Sedan han ändtligen fått denne upp ur sin säng, som var temligen svårt, skyndade han att föra honom med sig. : Anländ till Leonards förstuga, nedlade Galichon på halmmattan läderfodralet, som innehöll hans verktyg. Under det han försökto öppna låset, som erbjöd mycken svårighet, gnällde en dörr i våningen inunder. Stephanie Blairzot, den lilla urmakarens hustru, hade länge väntat på Leonards återkomst i hopp att erhålla någon underrättelse om sin ovärdige man. Oaktadt sitt sjuka tillstånd, steg hon upp till guldarbetaren. I samma stund hon tänkte tilltala honom, igenkände hon Bruno Galichon, hvilken, som vi hafva sagt, var hennes svåger, det vill säga hennes syster Thrdses man. Som hon så mycket som möjligt till och med för sina slägtingar dolde sin mans uppförande, vågade hon ej ställa någon fråga till Leonard i detta ämne inför låssmeden. Den sednare arbetade fortfarande. Oaktadt det intresse han hyste för den stackars qvinnan, var Leonard i detta ögonblick under inflytande af en oro, en ångest,