Göteborgsposten – 2 augusti 1867, sida 2

Utan att ana sin olakh et, äro barn vanligtvis obarmhertiga mot sådane af naturen missgynnade varelser, som Spindeln. Då natten kom och Barnabå ansåg att arbetarne redan för en stund sedan lemnat platsen, samtyckte han slutligen att föra Leonard till utgången af galleriet. Olycklig tvis för det lilla missfostret, hade två arbetare kommit tillbaka med en vaktkarl för att söka några verktyg, som de hade glömt. Då de hörde Leonards röst, som bjöd Spindeln farväl, höllo de sig tysta för att höra bättre. Sedan Leonard gått hörde de ingenting, undantagande brulret af Spindelns steg, då han gick tillbaka till sitt unde rjordiska palats, och började förfölja bonom. Tack vare brings bekantskap med gångarne, kom han lätt undan sina förföljare, men vaktaren, som vid afskedet från ett regemente helt nyligen blifvit insatt i sin nya sysselsättning, och som blott kände instruktionen, svor att en eller annan dag gripa ställets osynliga tomte. Under denna tid gick Leonard, ehuru lidande mycket af blessyren i sitt hufvud, och de slag han hade erhållit under sin strid på mäster Boscos krog, med stora steg utåt gatån Allemagne. Klockan slog nio, då han anlände till sitt hem. Han skyndade sig uppför trappan med brådskande steg. Då han var utanför dörren till sitt rum, tyckte han sig höra buller derinne; han återhöll andedrägten för att lyssna uppmärksammare. Han erfor icke blott att någon verkligen befann sig i hans kammare. utan att denna äfven