Göteborgsposten – 1 augusti 1867, sida 2

tillflyktsort. Under sommaren lånade han sina tjenster åt några gycklare och uppträdde under olika skepnader. Han representerade tidtals en Astheque, en Boschiman eller hvad underdjur som helst. En dag, då hans husbonde bade afslutat sin rundtur till byfesterna i Paris omgifningar, återvände spindeln försedd med några soustycken till sina kära Källare. Han lemnade den endast för att tid efter annan göra sina små uppköp, och kanhända också för att snatta på landsbygden. Då Firmin Blairzot, urmakaren, trodde sig höra steg i hvalfven, hade han icke bedragit sig. De steg han hade hört var spindelns. Då denne hörde menniskoröster, hade han tagit till flykten, men kännande ända till de minsta gömmslen af sina mörka besittningar och nyfiken som en apa hade han velat se, hvilka de menniskor voro som vågade nedtränga så djupt i gångarne. Under första tiden af det öfvergifna galleriets begag, nande hade arbetarne inrättat en slags gång, belägen två eller tre fot öfver marken, som tillät dem att kringgå det träsk, hvarom vi hafva talat och undvika stora omvägar för att komma till sitt arbete. Denna gång, afbruten eller igenrasad på flera ställena, utmynnade vid den plats, der banditerna voro, men detta hål, som var tillräckligt för Barnabe, var det icke för Leonard. Som vi hafva sett i de föregående kapitlen, måste han, en gång, befriad från sina bojor, passera midt igenom sina fiender och rädda sig åt det håll, Barnabå hade upp gifvit för honom, då han gaf honom den knif, med hvil ken han afskar sina rep.