Göteborgsposten – 1 augusti 1867, sida 1

att gå igenom fru Pigochards rum var den saken omöjlig. Återstod fönstret, men en höjd af åtminstone tjugu fot skiljde det från marken. Alla romanhjeltinnor rädda sig genom att göra ett tåg af hopknutna lakan, men man måste hafva begagnat detta medel för att veta hvilka materiella svårigheter och faror det erbjuder. Ehuru vig och modig dröjde Annette länge att bestämma sig för att använda ett dylikt medel. Hon måste emellertid besluta sig derför. Då hon fullbordat två tredjedelar af nedstigandet, brådskade hon för mycket och hade icke längre styrka att sakta sitt fall. . Hon föll från fem eller sex fots höjd till marken. Lyckligtvis var der några små buskar, som hon krossade, och som försvagade stöten. Hon uppreste sig utan att hafva skadat sig. Med flämtande bröst och brinnande hufvud lyssnade hon, men slagen af hennes hjerta hindrade henne att höra. Tryckande båda händerna mot sitt bröst, lyssnade hon ännu en gång och hörde icke något buller, som kunde låta henne misstänka, att man bemärkt hennes flykt. Med ytterlig försigtighet begaf hon sig till den lilla paviljongen, vid sidan af hvilken trädgårdsmästaren vanligtvis ställde sin stege. Stegen var icke mera på sin vanliga plats. Efter att hafva gjort en tur nästan rundt omkring trädgården längs efter häckarne, fann Annette denna stege uppstäld mot den mur, som skiljde fru Pigochards trädgård från den angränsande egendomen.