Parisiska Nattsidor) af Alfred de hrähat och Octave Fer. Öfvers. I det tillstånd af harm, hvari Annette i detta ögonblick befann sig, återstod baronen intet annat för att fullborda sina planer än våldet, det vill säga den råa styrkan, så oursägligt för en man, som borde bättre insett det rätta. Det vigtigaste för honom var att vinna tid och utfinna något mindre förhatligt medel, till formen åtminstone, för att vinna sitt mål. Annette å sin sida insåg slutligen att hon förlorade tiden med att begära det man omedelbart skulle försätta henne i frihet. Genom att efter utseendet underkasta sig sitt öde, hoppades hon dessutom att blifva mindre bevakad, och att hon kanhända under natten skulle lyckas undkomma. Hon låtsade derför lugna sig och samtyckte att qvarstanna ännu två eller tre dagar hos sin så kallude kusin. Den stackars flickan kunde dock icke förställa sig tillräckligt för att strida mot en så slug man som baronen. Han gissade lätt att hennes låtsade undergifvenhet dolde ÅN aa fu MaA Ing