Göteborgsposten – 1 augusti 1867, sida 1

Annette försökte lyfta den, men den var för tung för hennes krafter. Seende att hon icke kunde bära den till den sidan åt gatan, som hon först hade velat, beslöt Annette att fly genom den andra trädgården; det återstod dock först att utfundera, huru hon skulle kunna komma vidare ty hon hade flera gånger hört sägas, att detta hus var obebodt. Detta borde i sjelfva verket vara förhållandet, ty man hörde aldrig derifrån det minsta buller. Det var på andra sidan af denna egendom, som Faustina bodde. Efter en ytterligare tvekan af några ögonblick och sedan hon uppsändt till Gud en brinnande bön, fattade Annette slutligen sitt beslut och skyndade uppför stegen. Uppkommen på höjden af muren, infann sig en annan svårighet: nedstigandet? En man skulle till och med icke haft styrka till att flytta stegen till andra sidan, och den unga flickan tänkte icke på att försöka det. Oaktadt öfverkanten af muren var försedd med små glasskärfvor, hade Annette mod att följa den utåt ett stycke, hvilket sönderref hennes stackars händer, så att de blödde. Slutligen fann hon ett spalier eller rättare sagdt lemningarne efter en spalierledning, och hon kunde sålunda nedstiga till marken. De flesta husen vid denna gata hade blifvit byggda af samma egare och nästan samma modell, så att Annette lättare gjorde sig hemmastadd der, än hon hade hoppats. Då hon icke mer hade någon stege att tillgå, kunde den unga flickan icke tänka på att öfverstiga murarne.