Göteborgsposten – 31 juli 1867, sida 3

ull andra makter, och att hon hoppas, det en så direkt förklaring som den ofvan gjorda skall förjaga all oro. De känsliga börserna helsade genast denna Moniteurs förklaring med en hadsse i sondpapperen. Men om man närmare betraktar denna förklaring är den af samma art som den i -ÅAftonmonitören. Den vederlägger ej tillvaron at en fransk verbalnote i slesvigska trågan, men lägger väsentligast an på att framhålla Frankrikes rustningar i en så blid dager som möjligt, medan den åter kommer med frasen om det vänskapliga förhållandet till främmande makter. Den verkliga ställningen torde således vara denna: Frankrike har låtit i Berlin uppläsa en note angående den slesvigska frågan och hoppas, att denna dess diplomatiska interpellation ej skall leda till någon allvarsam konflikt. Under tiden rustar det, men vill, att dessa rustningar ej skola anses offensiva, utan endast betingade af den genom Preussens ökade välde ändrade maktställningen i Europa. Alldenstund Frankrikes rustningar blott äro försvarsätgärder, bör ingen tro, att l det är sinnadt att kränka freden. Vi endast referera; den närmaste framtiden skall nog sjelf draga försorg om kommentarierna. Rörande kejsar Maximilians död föreligger nu den officiela berättelse, som den österriki ske linieskeppskaptenen, betälhafvaren på örlogsängaren Kaiserinn Elisabeth insändt till sjöministeriet i Wien, under d. 30 Juni. Denna berättelse innehåller dock föga nytt i denna bedröfliga sak. Men i slutet tro, att den nuvarande presidenten af Mexico blifvit kränkt och retad genom den omständigheten, att den förevigade kejsaren icke med ett enda ord bedt om skonsamhet eller nåd för sig sjelf. Den skrifvelse, genom hvilken Maximilian sig åt den juaristiske generalen Escobedo löd sålunda: Jag gitver mig på nåd och onåd, för att undvika onödig blodsutgjutelse. Jag beder om tre medgifvanden: 1. att man icke törolämpar mig; 2. att, om man skjuter oss, början göres med mig; 3. att, om jag skjutes, man hvarken kränker eller stympar mitt lik. Escobedo förklarade, att han gick in härpå. Nu gaf sig Maximilian. Från Amerika skrifves rörande Mexico: I representanthuset och senaten ha Thaddeus Stewens, Chandler, Logan och flera andra radikala mediemmar hållit häftiga tal mot kejsar Maximilian, i hvilka de uttalat sitt gillande at den försiggängna afrättningen. — Det säges, att regeringen i Washington är stämd för en intervention i Mexico. — Fribytarekårer organiseras mot Juarez och hans regering i Newyork, New-Orleans, Buffalo och på andra ställen; en stor mängd ätventyrare na låtit värfva sig. I Italien förberedes af rörelsepartiet något allvarsamt mot Rom. Man tänker angripa Kyrkostaten utifrån, på samma gång som ett uppror bryter ut i den eviga staden. Detta är den af rörelsens ledare uppgjorda planen, och Garibaldi är som ifrigast sysselsatt med organiserandet af denna nya hand ling, som kanske skall foga Romas strålande gamla juvel i konungens at Italien krona. Den nya romerska nationaljuntan har utfärdat ett lägande manifest till romarne hvari ganska bestämdt antydes, att utbrottet snart är nära. Det heter i detsamma bl. a.: I hafven ej mera något att hoppas hvarken af diplomatien eller den italienska regeringen. Diplomatien undertrycker, den uppmuntrar icke folkens befrielse. Den italienska regeringen är bunden genom ett högtidligt fördrag. Bådadera skola emottaga en fait accompli, de kunna ej frammana den. Oss, romare, oss allena är således förbehållen äran att lösa den romerska frågan, allt under det vi vörda påfvarnes andliga makt, att i den verldsliga makten störta den evige och oblidkelige fienden tll all frihet och allt menskligt framåtskridande, att tillförsäkra Rom, genom att förena det med det redan konstituerade Italien, den plats, som åt detsamma anvisats af det italienska parlamentet och Italien sjelft, en mera af ordning, fred och storhet; sådan är vår dubbla och ärofulla mission. På hvilken väg skola vi komma till detta mål? Genom djershet och handling. De moraliska medlen (sju års erfarenhet bevisar det) äro icke tillräckliga gentemot hofvet i Rom; dessa medel ha fört till Syllabus. till partimöten, till ökade kränkningar och trolösheter mot Italien. Vi måste således taga vår tillflykt till andra medel; vi måste gripa till vapen och ega vilja att begagna oss utaf dem. Segren skulle ej kunna brista, såframt vi handla i massa. Påfvekonungens legoknektar skola skingras vid det förfärliga aovgreppet; på dem tynger den civiliserade verldens förbannelse; med oss och bakom oss finnas det italienska folkets välönskningar och hämnd. Romare! fäderneslandet kräfver det! må hvar och en af oss göra sin pligt: det åligger oss at: forbeireda och leda företaget, eder att låta det lyckas. i Tveken ej, utan öken lederna, må en hvar bidraga med de medel, öfver hvilka han förfogar, sina penningar, sitt råd, sin arm. Fäderneslandet skall belöna honom. Den fana som vi höja, är hvarken det ena eller andra partiets: hon är alla deras, som vilja den verldsliga maktens undertryckande och Roms förening med i Anda efter Lopez törräderi och Queretaros fall gat deraf finna vi följande anmärkning: Många