Göteborgsposten – 30 juli 1867, sida 2

Från Utlandet. En egendomlig stämning råder här i landet — skrifves det från Italien. Man märker af en mängd tecken hvilken oro, som bemäktigat sig sinnena och regeringen låtsar sig älven vara lugnare, än hon i sjelfva verket är. Prefekterna äro visserligen mycket optimistiska och försäkra regeringen, att dei omlopp satta berättelserna angående garibaldisternas förberedelser äro mycket öfverdrifna. Det kan vara tvitvel underkastadt, huruvida Garibaldis planer skola så fort komma till utförande, som man allmänt tror; men att man har för afsigt att ge den romerska frågan en lösning, sådan den i fördraget af d. 15 Sept. icke förutsetts, kan knappast förnekas. I Rom har man äfven börjat bli ängslig, och antydningar skola hafva ingått derifrån, hvilka stämma det påfliga hofvet något försonligare. I Opinion Nationale läses följande pikanta bit: Ågitationen fortfar i Italien, och romerska hofvet är på samma gång upptaget med de möjliga följderna af den nationala rörelsen och af den utbredning, som koleran tager i den heliga staden. Rattliga processioner borde ega rum i de olika qvarteren, för att af de himmelska makterna utverka gisslets afvärjande; men kardinalvikarien har klokt förbjudit dem, emedan de äro af natur att öka epidemiens styrka genom den förskräckelse, som dessa fromma försigtighetsmätt skulle kunna förorsaka betolkningen. Således bedömas i sjelfva Rom processionerna efter deras rätta värde. Den vanliga fromheten hade tillrådt dem; regeringsförsigtigheten tillbakavisar dem. Hvartill tjenar det att kanonisera så många helgon, om man till dem hyser en sådan misstro och om man anser de till deras ära företagna processionerna farliga för allmänheten? Medan den romerska förvaltningen sattade detta hjeltemodiga beslut, läto de nu sammanslagna upprorskomitserna i staden uppslå en proklamation, som slutade med följande rader: Låtom oss ha en fast vilja, och 25 millioner bröder skola snart helsa Rom såsom Italiens hufvudstad! I Genua har hållits ett nytt folkmöte, hvilket skildes åt under rop af: Till Rom! flera gånger upprepadt med entusiasm i närvaro af de embetsmän, som regeringen gifvit i uppdrag att bevista mötet.