Göteborgsposten – 30 juli 1867, sida 2

besluta sig att lemna mig ensam i detta syndens näste, Paris. Men han har lofvat att vid sin återkomst skänka mig ett litet hotell, om jag samtyckte att stänga in mig här under hans frånvaro. — Som skall räcka? — Två månader ungefär. — Var försigtig. Mazikofk är listig. Han är i stånd att infinna sig hos er när ni det minst förmodar. — Han må komma när han vill, bara han har med sig mitt hotell. Apropos, baron, prins Mazikoff är flera gånger millionär, inte sannt? — Han har varit det åtminstone, svarade baronen, hvilken, liksom de flesta män af god förmögenhet, var föga barmhertig mot dem, som voro likaledes. — Alla hans slott, alla hans gods, alla byar emellertid hvarom han talar så ofta ... — Jag tror oss emellan sagt, att största delen af allt detta nu tillhör hans syster, mamsell de Mazikoff. — Hur gammal är denna syster? — Några och tjugu år, tror jag. — Ja, ja, jag vet. Han har talat med mig om henne. Han har till och med sagt, att hon aldrig skall gifta sig. — Hon har i sjelfva verket haft, jag vet inte rätt hvilken roman, hvars hjelte fått ett ganska tragiskt slut. Men lemnom detta och lät oss återkomma till dig. Sålunda kan du hvarken gå ut eller ta emot någon. — Allt detta är mig förbjudet. Och Nicolas detta slags björn, som du såg vid porten, har gifvits mig som vaktare i ändamål att hindra mig att öfverträda detta förbud. (Forts.)