Göteborgsposten – 29 juli 1867, sida 2

man finner så många i Paris, som icke kunna gå till hvils utan ett hatva tillbringat åtminstone en eller två timmar i någon mer eller mindre lättfotad skönhets salong. Sysslolösheten hade förstört denna man. Alltifrån sin barndom hade han visat däliga böjelser, men han hade på samma gång en fast vilja och en kraftfullhet, som hade kunnat rädda honom om han hade gifvit dem ett nyttigt mål. I den glödande ungdomen äro passionerna, som sjuda i djupet af hjertat, så talrika, att de ofta sammanblandas. Hvar och en af dem för sig är följaktl.gen mindre stark; det kommer en ålder i lifvet, då de svagaste passioner duka under för årens tyngd, och då den enda herrskande passionen bemäktigar sig hela det område som förut upptagits af dem alla. Personer med sysselsättning eller ett allvarsamt mål, öfverflytta vanligen åt detta håll den styrka, som de förut onödigtvis förslösat. Också i stället för att försvae gas med åren, synas de i fulla styrkan af sin talang och sin kraft, men deremot hunnen till denna punkt i lifvet, som jag skulle vilja kalla tocklyfningen, om icke detta ord vore något löjligt, slutar den sysslolöse mannen, öfverlemnande sig helt och hållet åt en passion, hvilken oftast icke är i öfverensstämmelse med hans ålder och som icke mer har samma ursägter, med att öfvergå till vurm, ty det finnes vurmar af alla slag. Det ges ögonblick då några af dessa män, för att uppnå målet för sina önskningar, vore i stånd att begå ett brott.