Göteborgsposten – 29 juli 1867, sida 2

Hon märkte mycket väl denna bevakning, men från det ögonblick som det var henne förbjudet att återse markis de Ruzolles, var allt öfrigt på jorden henne likgiltigt. Hon tänkte emellertid ofta på Tournaires och i synnerhet på den lilla Isabelle. Det tycktes henne understundom som om hon hade haft dem hos sig och om hon ibland hade kunnat höra talas om markisen, skulle hon hafva funnit sig mycket lycklig. Den stackars flickan anade icke det trolösa nät hvars maskor snodde sig omkring henne. Efter förloppet af ett tiotal dagar emottog fru Pigochard ändtligen ett besök af sin nevö, Henri Villemont, om hvilken hon ofta talade med mamsell Anbry. Denne nevö var ingen annan än baron de Saint-Valiez, som antog detta namn från gatan Enghien. Vi tro det ej vara af behofvet påkalladt att lemna någon beskrifning om hans yttre. Sägom endast att, enär han gällde för att vara mekanikus, var hon mycket enkelt klädd. Hun hade dessutom låtit sina polissonger växa och tillagt a:skilliga förändringar vid håret och mustacherna. Han viknade med skäl på allt detta för att missleda Annette och hindra henne från att igenkänna den person, som fyra eller fem gånger hade så skarpt fixerat henne. Baronen var, hvad man kallar en fruntimmerskarl. Det hade i alla tider varit hans störta passion och så att säga hans enda sysselsättning. Det var för dom han för stört sin förmögenhet och allt, hvad han kunnat bortslösa af sin hustrus, hvars förtroende och grannlagenhet han ovärdigt Ledrog. Han var en af dessa män, af hvilka