Göteborgsposten – 29 juli 1867, sida 1

öfver hennes sorger och fördömde männernas ondska. Hon bevisade den unga flickan en sådan välvilja, att denna nästan förebrådde sig sin instinktlika motvilja och lofvade sig att motarbeta den. Annette infördes i en liten nätt kammare bredvid hennes kusins rum, hvilket hon till och med måste passera för att komma dit. Ehuru mvcket enkelt möblerad, syntes denna kammare präktig för mamsell Aubry; hon vågade knappt sätta sig. Hvad som gjorde henuc största nöje, var ett litet bibliothek, innehållande några tjog volymer hufvudsakligast romaner som hon föresatte sig att genomläsa. Man skulle verkligen icke kunna tro, till hvilken höjd passionen för läsniug är drifven hos största delen af de unga arbeterskorna, nästan alla krossade af lifvets sorger och bitterhet. Det är ofta endast genom läsning, som de kunna skönja andra horizonter och för ett ögonblick lefva uti ett lif af kärlek och nöjen. Utmattad af sinnesrörelse lade sig Annette tidigt, men det dröjde länge innan hon kunde somna. Hon tänkte på markisen och frågade sig, hvad han trodde om hennes brådstörtade afresa. Hon plågade sig också med de utläggningar, som hennes afresa skulle gifva anledning till bland husfolket. Och hennes arbetsgifverska, hvad skulle hon tänka? Men tanken på markisen beherrskade allt. Dessutom ingaf henne ett instinktlikt misstroende i trots af hennes barnsliga lättrogenhet en obestämd oro. Asperginos for dagen derpå. Huru mycket hon än bemödade sig för att besegra denna känsla, fruktade hon