Göteborgsposten – 29 juli 1867, sida 1

honom alltid; också kunde hon icke hindra sig från att erfara en slags lättnad, då hon såg honom aflägsna sig. Å en annan sida emellertid hyste hon fruktan att stanna ensam med fru Anastasie. De första dagarne höll hon sig på visst sätt på defensiven, men inför sin värdinnas beständiga välvilja måste hen slutligen gifva vika. Fru Anastasie talade moral och dygd med henne från morgon till afton, men denna moral och denna dygd voro särdeles elastiska. Den moraliska tanke Anastasie utkastade, for ofta vilse under vägen och ledde till en slutsats så motsatt utgångspunkten, att predikerskan oftast icke vågade uttala den. Annettes dagar tillbragtes på ett mycket enformigt sätt. Om morgonen steg hon tidigt upp och sysselsatte sig antingen med tapisseriarbeten eller att reparera spetsar. Det var hennes värdinna, som åtog sig att förse henne med arbete för flera damers i Paris räkning sade hon. Efter middagen promenerade hon i trädgården, ibland med sin föregifna kusin, men oftast ensam. Då do återvände till salongen, som också tjenade till matsal, spelade den unga flickan och fru Pigochard kort. De lade oftast patience, ett sätt att rådfråga ödet genom korten, som man slutade med att göra mekaniskt. Det var föga poetiskt, men kusinen tillbad det och den stackars Annette hade slutligen vant sig dervid. Fru Anastasie Pigochard emottog ingen. Hon gick stundom ut men utan att någonsin medföra Annette. I hennes frånvaro förlorade Agatha, en gammal knarrig koppärrig piga, aldrig Annette ur sigte.