Göteborgsposten – 27 juli 1867, sida 2

tacksamhet mot Preussen, hvars inflytande de på visst sätt ha att tacka för sin nuvarande politiska ställning. Det oaktadt tror gesandten, att dualismens utveckling snarare skall föranleda ett försvagande af den österrikisktyska riktningen. AÅ De meddelanden, slutar han, som jag erhöll angående den allmänna meningen i Ungern, hafva otverygat mig om, att man inom alla lager af samfundet hyser stor sympati för och tacksamhet emot Preussen. Riksrådsdeputationen (trån Wien) blet visserligen upptagen med stor yttre artighet; men de tyska osterrikarne äro ej särdeles omtyckta at ungrarne, hvilka för framtiden se sina medelbara beskyddare mot herrsklystna tendenser i Wien u oss preussare. Det är tydligt, att här angitves tör Preussen, att det kan bäde arbeta på ungrarnes opposition mot Wien, men annu mera på de tyska österrikarnes ovilja mot anslumingen ull Ungern. Denna depesch blef genast törklarad tör oäkta af flera preussiska tidningar, ja, tillochned at den otficiela Staatsanzeiger. Men man har nu en gång blifvit van vid att Preussen ljuger både officielt och ofsictöst, ocu dertör tror man ej heller på dementier från Berlin. Tvärtom, man förklarar sig ötvertygad om, att depeschen är till. Gazete de France säger: Depeschen är till, ty den har blifvit oss meddelad at en person, hvars ord förtjena obetringad tilliro, som haft den i sina händer och sjelt ombesörjt den at oss meddelade ötversattningen. Denne person reser nu i Tysklaud. Så fort vi fingo den preussiska Staatsanzeigers dementi, begärde vi al honom upplysning, och nu underrättar han oss om, att vi kunna häsda depeschens äktnet. Han fäster vår uppmärksamhet derpå, att en dementi var oundvikligen nödvändig för den preussiska regeringen under nuvarande förhållanden. Preussen begick ett fel, då det lät andra se i sina kort, och det är uaturligt, alt det energiskt förnekar en politik, som kunde sätta dess — förut ej synnerligen vänskapliga — forhållande ull Österrike i fara. Preussen har ett stort intresse i att öka de anledningar till tvist, som redan finnas emellan detsamma och Österrike, isynnerhet i ett ögonblick då det vet, att ansträngningar göras för ett österrikiskt-franskt törbund. Augsb. allg. Zeit. bekräftar ätvenledes tillvaron af denna depesch, hvilken Preussen ansett tillräckligt vigtig, tör att meddela den till de vigtigaste preussiska gesandterna i utlandet. Den var i v. Beusts ego, långt innan den kom i Gazette de France?, och har i Wien gjort ett mycket pinsamt intryck, emedan man der sökt att på ett förekommande sätt vinna, om ej Preussens vänskap, åtminstone dess passivitet gentemot Österrike. Att det i stället gör sig till en hätsk agitator visar mer än någonsin, hvad Österrike har att vänta sig af Preussen. Skulle depeschens riktighet vara bekrättad, måste den i stor mån bidraga will att göra förhållandet mellan Österrike och Preussen kyligare än någonsin och att påskynda närmandet mellan den förra makten och Frankrike. Att emellan dessa ett närmande egt rum, har man dessutom skäl att tro, emedan, om ej alla tecken bedraga, Frankrike verkligen interpellerat Preussen i den nordslesvigska frågan, något som det helt säkert ej skulle ha 38jort, om det vetat sig stå isoleradt, ty dess appträdande kan mer än läv framkalla ett krig, hvars följder skulle vara för Frankrike oberäkneliga, om det ej hade betryggade allianser. De engelska tidningarne befara äfven kriset, och eftersom detta skulle möjligen kunna ndraga England i hvirfveln, innan detta är