Göteborgsposten – 26 juli 1867, sida 2

icke kan vara hvarken hans älskarinna eller hans hustru, tror du då att det skulle vara klokt att fortfarande kuttra med honom, som dn har gjort? Nej, icke sannt? Så mycket mera som du, utan att ana det, har lupit en stor fara. Hon betraktade honom med förfärad min, — Markisens familj vill gifta bort honom ... Då man fruktar, att hans förbindelse med dig skulle kunna vara ett hinder, var man redan sysselsatt att taga mått och steg för att befria sig från dig. Huru stort inflytande rikedomen och samhällsställningen än må röfva, öfverdrifver folket alltid detsamma. De sista orden af hennes far kommo den stackars Annette att känna en frosskakning. — När man är rik, ser du, mitt barn, återtog konstmakaren, kan man allt, hvad man vill. Om lusten en gång kom på dessa menniskor att steka oss, fattigt folk, på spett med pengar och beskyddare skulle de lyckas deri. Kort och godt, det var helt simpelt fråga om att låta kasta dig i fängelse. — I fängelse! utropade hon, men jag har ingenting gjort för ... — Behöfver man ha gjort någonting för att bli inspärrad? återtog han, höjande på axlarne. Ifrån det ögonblick en stor man önskar något, lyckas han mycket lätt bringa det igenom. Lyckligtvis för dig, kände mig en af markisens slägtingar under en försvunnen lyckligare tid. Då han såg att det handlade om min dotter, greps han af en ädel rörelse och lät underrätta mig. Jag skyndade till Paris, der jag just hade affärer för ett litet arf som till