Göteborgsposten – 26 juli 1867, sida 2

— Hvart för ni mig? frågade hon sin far. — Ingenstädes, svarade han skrattande, men du förstår väl, att vi icke kunna stanna här i evighet. Jag har att tala med dig länge och om allvarsamma saker; gör mig således det nöjet att höra på mig. — Hvarom handlar det min far? frågade den unga flickan, som misstrodde och det med skäl sin fars samtal. — Mitt kära barn, återtog den sednare, som ord för ord följde det program herr de Saint-Valiez uppgjordt för honom, en ung man har dåraktigt förälskat sig i dig Detta kan icke medföra något godt för dig. Antinger skulle du blifva hans älskarinna ... — Aldrig! utropade den unga flickan med styrka. Han höjde på axlarne. — IIvarje år säga tusentals unga flickor på samme sätt, återtog han med en cynism i uttal och ord, som ska kade hvarje fiber af Annettes hjerta, hvilket icke hin drar att ... — Min far! stammade den unga flickan med bed jande röst. — Må vara! låt oss icke mera tala derom. Det ä då öfverenskommet, att du icke vill vara hans älskarinna Då denna första förutsättning är undanröjd, återstår dei andra, det vill säga giftermål. Hoppas du att markis Jear de Ruzolles, förnäm, rik, och firad skall gifta sig med er spetstvätterska, dotter af eu konstmakare? — Tyvärr, nej! svarade hon. Jag har aldrig gjor mig denna illusion. — Och du har haft fullkomligt rätt. Alltså, då du