Göteborgsposten – 25 juli 1867, sida 3

Från Utlandet. Nya underrättelser ingå fortfarande från Mexico, hvilka mer och mer lyfta på den slöja, i hvilken förhållandena med Maximilians afrättning hittills varit till någon del dolda. Kejsar Maximilian hade d. 27:de Maj tillsändt presidenten Juarez följande skrifvelse: Queretaro, d. 27 Maj. Herr president! Med general Escobedos tillåtelse har jag skickat ett telegram till Mexico, för att begära (preussiske gesandten) baron Magnus och tvenne advokaters bistånd såsom försvarare. General Diaz har svarat, att han ej kunde låta telegrammet passera utan regeringens uttryckliga befallning. Jag önskar, herr president, at: ni har godheten meddela denna befallning, på det att de personer, hvilkas närvaro är oundgänglig för mitt försvar, må kunna genast komma, och med dem Österrikes och Belgiens representanter, eller, i brist af dem, Englands och Italiens; ty det är nödvändigt, att jag får komma öfverens med dem angåenae internationala och familjeangelägenheter, hvilka hade bort regleras för tvenne månader sedan. Maximilian. Då han ej erhöll något omedelbart svar härpå, sände Maximilian samma afton till Juarez ett telegram så lydande: Herr president! Jag önskar att med eder erhålla ett personligt samtal för att få öfverlägga om betydelsefulla och för Mexico mycket vigtiga angelägenheter. Jag betviflar ej, att ni skall bevilja mig detta möte. Jag år beredd att oaktadt alla svårigheter afresa till San Luis. Maximilian. Ej ens denna begäran ville Juarez gå in på, utan svarade atslående, dock med det tillägg, att han, i betraktande af Maximilians erkända okunnighet i spanska språket, hvad dess juridiska formler angår, lemnade sitt bifall till att med tre gånger tjugofyra timmar förlänga de af lagen bestämda uppskof för de anklagades försvar . .. Ett medgifvande, som nästan kan betraktas som ett hån, alldenstund Maximilians öde var redan på förband afgjordt. Angående afrättningen känner man ej mer, än hvad som redan meddelats. Courrier des Etats-Unis vill dock veta, att Maximilian endast några sekunder förr, än befallning gass om att gifva eld, utropat: Arma Charlotte!, så att detta utrop flera gånger återkom på hans läppar, eftersom ban ej dog genast, utan hade en stunds dödskamp. En tidning från Neworleans meddelar ett telegram, enligt hvilket kejsar Maximilian före fusiljeringen upprepat de skäl, som fört honom till Mexico; han förnekade den krigsrätts myndighet, som dömt honom, och han uttryckte den förhoppning, att hans död skulle göra slut på blodsutgjutelsen i Mexiso. Maximilians värja har öfverlemnats till Juarez. General Miramon uppläste på afrättsplatsen en skrift, i hvilken han sade, att den enda sorg, han nu i dödsstunden kände, var den, att han såg makten förblifva i de liberalas händer och att de skulle brännmärka hans barn med namnet en förrädares barn. General Mejia höll ej något tal. Han underkastade sig lugnt sitt öde. Den i hufvudstaden kommenderade Marquez, äfven en af Maximilians generaler, har lyckats komma undan med en liten truppafdelning, och man tror, att han uppnått kusten. Den i indiska ministeriet i London gifna sesten till sultanens ära var särdeles praktfull, för att döma af Times, som härom säger: Vår generation har aldrig närvarit vid en så ståtlig test. Ingen beskrifning lär tillräcklig för att ingitva en föreställning om dekorationernas glans. Alla de kongl Jpalatsens skatter hade anlitats, för att öka festens glans. 2,600 gäster voro till baler sinbjudna och nästan alla infunno sig; deras namn upptaga mer än 4 spalter fin stil i de stora bladet Times för i Lördags. Danser tycktes ej ha varit synnerligt liflig, och de behöfdes någon ansträngning å värdarnes sid: Jatt erhålla ett lämpligt antal par. Sultaner stdeltog naturligtvis icke i dansen. Han lä prinsen af Wales med lady Northeote, prin t sessan Alice med sir S. Northeote (hvilket Åsåsom minister för Indien var den egentlig pl sw 4 Ne 3