Göteborgsposten – 25 juli 1867, sida 2

åtta komma för att träffa sin make. Klockan nio skola de vara vid Lyoner-bangården. — Mycket bra! svarade markisen, hvars röst var så upprörd, i, trots af alla hans bemödanden att återkalla den, att hr de Saint-Valiez skyndade sig att påminna den unge mannen om sitt löfte att förblifva lugn åskådare af hvad som skulle tilldraga sig. Markisen skulle hafva velat gifva allt i verlden för att ha rättighet att tala med den unga flickan och förebrå henne sitt ovärdiga uppförande, men han var allt för mycket en man af ära för att bryta sitt ord. En oförutsedd omständighet var likväl nästan nära att omintetgöra alla mellan baronen och konstmakaren så väl uppgjorda planer. Precis som klockan slog åtta visade sig Annette på platsen. För att hålla det högtidliga löfte, som hon samma morgon gitvit sin far, hade den stackars flickan sålt allt hvad hon egde, det vill säga sina möbler, och hon medförde penningarne derför till konstmakaren. Oaktadt Asperginos noga underrättat henne om vagnens plats i hörnet af rue de Berlin och place de PEurope, var Annette så uppskakad, så medvetslös, att hon stannade framför det första åkdonet hon påträffade, det vill säga framför markisens och hans onkels kupå6, för hvilken den sednare hade haft den försigtigheten ate nedfälla de båda gardinerna för att stanna i mörker. (Forts.)