Göteborgsposten – 25 juli 1867, sida 2

—-——7c— — — — Är du riktigt säker derom? — Fullkomligt. X ... var just sysselsatt denna eftermiddag med att ordna förberedelserna till denna lilla resa med den vackra Annette, då... du kom och medförde, jag vet icke hvilken god nyhet för mamsell Aubrys skyddsling, det såg till och med ut, har man sagt mig, som du icke kunde besluta dig för att aflägsna dig och att du flera gånger förnyade anfallet tills ändtligen den stackars X ... icke kunde återhålla ett gapskratt. — Jag ville gerna känna honom, denne herre, utropade markisen, förtjust öfver att tinna en afledare för sitt daliga lynne, jug skulle lära honom, att jag icke är af det slag; menniskor, på hvars bekostnad man ostraffadt kan skratta. — Se så, se så! skall du förarga dig nu? Du förstår, att du skulle göra dig löjlig, och att skrattrarne icke skulle vara på din sida. Min Gud! hvilken bland oss har icke varit offer för någon falsk oskuld? — Denna hade emellertid ott så redligt utseende, att oaktadt allt hvad du säger mig, jag ännu har svårt att tro ... — Du sade ungefär detsamma om Mariette, den lillå aktrisen, hvars enda älskare du var, och hvilken gaf dig till medhjelpare, som vi sågo sednare, sin musiklärare och alla de unga aktörerna vid hennes teater. — Det var en sådan skilnad mellan Annette och dessa qvinnor. — Det är alltid en ofantlig skilnad mellan den när