Göteborgsposten – 25 juli 1867, sida 1

Den unga flickan var så angelägen att befria sig från konstmakaren, hon hade hjertat så i halsgropen, som man säger, att hon lofvade allt hvad han ville. Han omfamnade henne skrattande och gick till gatan ÄEnghien för att träffa herr Villemont, det vill säga herr de Saint-Valiez. Herr de Saint-Valiez och konstmakaren hade tillsammans ett långt samtal, det andra för. dagen, ty Asperginos hade redan besökt den så kallade Villemont på middagen, som det var aftaladt dagen förut. Så snart Asperginos aflägsnat sig, gick herr de SaintValicz ut åt gatan VEchiquier; han steg upp i sitt åkdon, som väntade honom på boulevard Bonne-Nouvelle och lät köra sig till sin klubb. Markis Jean de Ruzolles hade nyss anländt. Han tycktes vara mycket upprörd och vid särdeles dåligt lynne. — Hvad fattas dig då? frågado honom herr de SaintValiez. — lugenting. Jag leds. Baronen fattade hans hand och tryckte den flera gånger med ett slags skämtsamt deltagande. — Hvad är det, som går åt dig då? frågade herr de Ruzolles. — Ett anfall af känslosamhet. Jag begråter dina krossade illusioner. — Hvad vill du säga dermed? — I min ordning, ingenting. — Ah! sade markisen med en tillgjord bekymmerslöshet.