Göteborgsposten – 24 juli 1867, sida 2

Om Ins. i sin ordning behagat följa G. P. i afseende på prisskjutningarne, skulle han ha funnit att vi förut uppträdt mot den offleiela myndigheten på grund af dess visade liknöjdhet vid öfverlemnandet af de af staten bestämda målskjutningsgevär. Insändarens insinuation att vår afsigt med de gjorda anmärkningarne endast varit, att få klandra en antydd person, lemna vi utan vidare afseende. Det är mot en offentlig mans offentliga uppträdande vid ett offensligt tillfälle vi tagit oss friheten yttra oss. Han har sjelf, enl. H.-T. för i går afton, funnit klandret obefogadt. Chacun a son goåt. Att skarpskyttekårens musik-kår genast skulle ställt sig till disposition vid prisskjutningen, om den dertill uppmanats, derpå tvifla vi ingalunda. Vi ha anmärkt som besynnerligt, att den ej var tillstädes, och ha ej att göra med anledningen. Om blott en prisskjutnings sest om åre skall hållas, hvarför icke då äfven anordna blott en pris-utdelning, om också flera pris skjutningar anses nödiga. Det är prisutdel ningen, synes det oss, som skall beteckna de festliga och det är deri, att denna röner allt mänt deltagande och verkligen får en festlig pregel, som den uppmuntran ligger för pris tagarne, hvilken alla folkbeväpningens vänne erkänna och i tal och skrift förklarat vars så behöflig för målskjutningskonstens befräm jande. 2—-t