Göteborgsposten – 24 juli 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor af Alfred de Brähat och Octave Fere. Öfvers. — — Af hr Tre Stjernor, bondlurk! — Min herre! — Sakta, sakta, min vackre vän, afbröt konstmakaren, låt oss inte bli onda. Jag respekterar cr höga samhällställning, men ifrån höjden af ert ekipage stänk icke alltför mycket smuts på de stackars fotgängarne! — God afton, sade Baptiste torrt, öppnande dörren. — Tillåt att jag följer er till dörren, o Seapin, ... Frontin ... Mascarille ... Arthur, min engel ... Åsna! Allt detta sades med höjd röst under det betjenten aflägsnade sig och till stor förnöjelse för två illa klädda kunder, som roade sig mycket öfver den stackars Baptists ursinniga min. Knappast hade betjenten tagit tjugu steg, förr än en ny id rann upp i konstmakarens hufvud. — Om jag skulle följa honom? sade han för sig sjelf: den skälmen tillhör ögonskenligen ett godt hus och jag skulle gerna vilja känna hans herres verkliga namn; det skall kanhända blifva mig nyttigt framdeles. 7) Forts. fr. N:o 168.