Göteborgsposten – 23 juli 1867, sida 2

— Ni kunde gerna berätta mig detta, sade Baptist, som kände att det borde ligga sanning till grund för konstmakarens ord. — Nog med prat, min gosse, sade den sednare, återtagande sin alldagliga ton; i aderton år har jag bevarat min hemlighet här .och han slog sig på bröstet, och det är ioke ni, som skall komma i besittning deraf, och inte er herre heller, hur rik han än må vara. — Som ni behagar, sade Baptist, mycket stött öfver det, som han betraktade som en ohöflighet mot sin herre och mot honom sjelf. Hvad angår oss hemligheten hos en man sådan som ni? — Frontin, min vän, du är en präktig pojke utropade konstmakaren. — Jag heter icke Frontin afbröt betjenten torrt. — Det är ett stort fel af din guffar. Så mycket mer förargad öfver att se Asperginos göra narr af honom, som denne sjelf hade några anspråk på förstånd, reste Baptist sig upp och sökte antaga en värdig min. — Det är öfverenskommet, sade han, i morgon midsdag, n:r 45 gatan Enghien, skall ni stå till min herres I förfogande. — Det vill säga, dumhufvud, att vid denna tid skall sdin herre hafva äran emottaga mitt besök. — Besök! af hvem? frågade betjenten med en tonvigt och en rörelse på läpparne, som utmärkte allt annat än vördnad. (Forts.)