Göteborgsposten – 23 juli 1867, sida 2

bitar korf. Min husläkare har sagt mig att det är mycket helsosamt för min mage. Kyparen gick skrattande. Hvad beträffar Baptist, blef han på det högsta nyfiken öfver Asperginos sätt att skicka sig och uppbjöd all sin skicklighet för att upptäcka, hvilken denna person kunde vara, som uttryckte sig in som en man af verld, än som en veritabel odugling. Konstmakaren som lätt varseblef hans nyfikenhet gjorde sig ett elakt nöje af att vilseleda honom. I förtviflan häröfver försökte Baptist att fylla honom, men träffade han der på en som var honom för stark. Asperginos drack som en svamp och hvarken rom eller vin frambragte på honom annan verkan än att purpra hans kinder, återlifva dessa redan slocknade ögon och göra hans tal ömsom högtrafvande, ömsom alldagligt, som han hade för vana. Ehuru hans tal roade Baptist, angrep det plumpa språket något hans aristokratiska öron. Konstmakaren märkte det snart. — Min vin, sade hon med sin groft skämtande ton sitt inte och gör några gubbar ni; känner ni Rabelias och Vadåö? — Hvad är det för herrar? frågade betjenten. — Två vexlare, svarade konstmakaren. Om jag lå nar från deras ordbok några pittoreska uttryck, hindra det mig icke från att vid tillfälle kunna begagna det re naste och korrektaste språk från de aristokratiska salon a gerna. Åh, vid Gud, min vän, äfven jag har haft ränto