Göteborgsposten – 22 juli 1867, sida 2

För öfrigt är det ju hvar och en ofrälse dams rättigbet att protestera för sin del mot benämningen Fröken, om hon finner så för godt, men ännu har ing, blott från ett par bland de omkring hundra olika fruntimmer, som han på ifrågavarande sätt titulerat, rönt en dylik protest. W... d. RlLT mOIVCIRU dCenduminu-. Som våra läsare förmodligen iakttagit har Red. i srågan om frökentiteln hittills förhållit sig fullkomligt passiv, under det att ätskilliga andra tidningar mer och mindre vidlyftigt behandlat densamma. Då emellertid nu några insända artiklar i ämnet inrymts i tidningen och isen sålunda kan anses vara bruten, vill Red. för sin del, och en gång för alla, uttala sina åsigter i frågan. Vi vilja sålunda till en början angifva skälet dertill, att vi icke med samma begärlighet som många andra omfattat den föreslagna retormen. Oaktadt vi nemligen icke ha något emot, att den från franskan härflytande benämningen mamsell utbytes mot den mera nordiska af fröken — det dock endast för att åstadkomma en likformighet mellan språkbruken i norskan och danskan — ha vi ansett och skola alltid komma att anse dylika agitationer som de ifrågavarande såsom tullkomligt otillständiga, så länge man icke i trämsta rummet lyckats att genomföra den för några år sedan med ett så brinnande intresse omfattade tilltalsreformen. Vi kunna nemligen icke finna, hvilken vinst för samtalsspråket den nya benämningen skulle medföra, då, hvilkendera benämningen som än användes, man svårligen lär kunna undgå att tillägga den tilltalade personens namn. Ha för ölrigt dessa herrar, hvilka för ej längesedan gingo så långt att de försågo sina brefpapper med devisen: anhängare af ni-retormen verkligen icke hunnit ett tuppfjät fram, till det åsyftade målet, efter de nu i många och långa tidningsuppsatser beskärma sig öfver, alt en yngre eller äldre flicka icke kallas för fröken utan för mamsell? Vill man då icke inse att detta är endast en obetydlig sida at den stora frågan och att, äfven om anhängarne af frökentiteln skulle lyckas i sina bemödanden, dermed föga eller intet är vunnet så länge vi sakna ett lämpligt och allmänt antaget tilltalsord tör alla klasser och kön? Huru långt ha ändtligen, noga räknadt, de ganska skarpa agitationerna hittills fört fram frågan? Jo, derhän att frökentiteln prunkar i vissa tidningars teaterannonser och i notiserna inuti bladet — n.b. i dem, der man ej glömt af sig och bibehållit ,, mamsellen. Men allmänt antagen inom sällskapslifvet är benämningen icke. Den begagnas der hufvudsakligen af de unga männen, hvilka lätt funnit avt denna titel af damerna med ett visst välbehag upptages; men dessa samma unga män hafva dock icke haft mod att tilltala dessa samma unga damer med det vida naturligare ordet ,ni, — månne derföre att detta ord tillätventyrs icke lika gerna at dem accepteras som frökenbenämningen? Vi framhärda derföre i vår åsigt, att så länge titelsjukan i all sin glans ännu florerar inom sällskapslifvet, så länge den konventionella artigheten oundgängligen kräfver benämningar sådana som: fru öfverstelöjtnantskan, fru rektorskan, fru konsulinnan o. dyl. när man tilltalar gifta damer, så länge anse vi den ifrågavarande nya titeln för de ogifta damerna allenast som en halfmesyr af intet värde. Vi upprepa alltså: så länge pressen och allmänheten icke lyckas i sina allvarliga bemödanden att genomdrifva tilltalsreformen, så länge anse vi det i högsta måtto otillständigt att agitera för småsaker, och så länge kommer äfven denna tidning att i sina spalter bibehålla den benämning, mot hvilken så många bålda riddare, antagligen dertill inspirerade af känsliga qvinnonaturer, på senare tiden uppträdt å den publicistiska arenan. — —-—sO SK soc