Göteborgsposten – 18 juli 1867, sida 3

skap i allmänhet samt handel och industri i synnerhet. Kejsaren öfverträffar sig sjelf i älsk värdhet mot sin sydtyske gäst och understödjes deri at kejsarinnan. Konung Carl blef vid sin ankomst till bangården i Paris mottagen med så starka glädjeyttringar at de närvarande talrika sydtyskarne, att han blef synbarligen rörd och öfverraskad. Ännu större. skall jublet bli, då den uage konung Ludvig II af Bayern i nästa vecka inträffar i Paris. Man vill veta, att den preussiskt sinnade bayerske ministern, furst Hohenlohe, ända till sista ögonblicket gjort allt möjligt, för att förmå konungen att uppgifva resan till Paris på en tid, emedan äfven kejsaren af Österrike kunde väntas dit, men förgäfves. En fransk tidning säger: Konung Ludvig II kan här i Paris vänta det mest sympatetiska mottagande; den bayerska konungafamiljen är bland oss populär, den är vetenskapligt bildad, den älskar andens alster och de sköna konsterna; några af dess medlemmar ha en originalitet, som tilltalar oss fransmän. Exkonung Georg af Hannover skall omsider hafva lemnat sitt bifall till, att hans gemål lemnar Marienburg i Hannover. Det hanoveranska hofvet säges skola för någon tid slå sig ned i Paris, I Måndags börjades i Englands Under hus tredje läsningen af förslaget till parlamentsreform, så att lagen härom väl kan antagas hatva nu blilvit sänd till Ötverhuset. Det är troligt, att peererna skola antaga förslaget, sådant det kommit till dem från Underhuset, hvarigenom denna vigtiga reform bringas till slut, hvilken under så lång tid sysselsatt hela det engelska tolket. Inom Englands representation i utlandet ha betydliga förändringar försiggått. Lord Cowley, som alltsedan 1352 varit gesandt i Paris, har dragit sig tillbaka och ersättes af lord Lyons, som representerat England i Konstantinopel. Detta vittnar om hvilken vigt England fäster vid att just i Paris ha en man, som noga känner de orientaliska förhållandena. Mr Elliot går från Florens till Konstantinopel, och sir A. Paget utbyter platsen i Lissabon mot den i Florens. Om sultanens emottagande i London skrifves derifrån d. 12 d:s: Det har i dag varit litet brokigt på gatorna. Från City, längs the Strand ända bort mot Whitechapel och genom S:t James Park till Buchingham Palace var det från kl. 11 f. m. till 4 e. m. svärt al tränga sig igenom de skockade menniskomassorna, ty ett dubbelt skådespel skulle gitvas, först af de belgiska gästerna (skarpskyttar) och vidare af sultanen. De förra hade kl. 11 samling på gården till Sommersethouse, för att derifrån marschera till Guildhall, hvarest lordmayorn skulle välkomma och bespisa dem i Citys namn. Den senare skulle omkring kl. 2 anlända till Charing-eross bangård och hålla sitt högtidliga intåg öfver Trafalgar Square. Whitehall och S:t James Park till drottningens palats. Belgierna voro temligen punktligt på sin samlingsplats, och det var intressant att se, huru de — till det mesta ståtliga män i splitternya uniformer — kommo gående och åkande från alla håll. Alla omnibustak kunde af dem tagas i beslag. I City erhöllo de det första officiela emottagandet, ty vid deras landstigning i Gravesend i går var allt oceremoniöst, förvirradt och oskickligt anordnadt, under det att vid deras landstigning på denna sidan Londonbridge det först och främst var ficktjufvar, som gästvänligt trängde sig på dem... Man hoppas, att sultanen är belåten med sitt emottagande. Hofvet har ansträngt sig för honom mer, än för någon af de nu lefvande monarker, som kommit hit på besök. Tolf hofekipager i full gala — så många dragas sällan fram, så många synas ej till, då drottningen öppnar parlamentet, så många hade ej frambefalits, då kejsar Napoleon här böll sitt intåg, och vid prinsessans af Wales festliga emottagande hade hofvet icke ens en enda hotvagn framme. De, som öppnade tåget, voro stängda, men de andra öppna, och i den sista af dessa vagnar satt sultanen i guldbebrämad rock, till höger om den i generalsunisorm klädde prinsen af Wales. Så rörde det sig af lifgardister eskorterade tåget ur den med blommor och guirlander smyckade bangården längs nämnda gator, mellan en tät haie af Horse Guards. Å sjelfva banhallen sutto på röda läktare oräkneliga damer i lätt morgontoilette under oräkneliga flaggor, blomsterguirlander och halfmånar af guldpapper, mellan hvilka framtittade de stora annonstaflorna från Daily Telegraph, Morning Star, en bråkbandsfabrikant och en patenterad krinolinsabrik. Sultanen var tjock och mörk, men såg alls icke tvär eller butter ut, såsom man från Paris skildrat honom. Det skulle också knappast varit möjligt midtibland de tusende vackra qvinnoansigten, som här stirrade på och logo emot honom. Hela bangården såg i sjelfva verket hvarken affärsmessig, eller stel, eller officiel ut; den hade kanske i viss mån en haremslik fvgioonom;