Göteborgsposten – 18 juli 1867, sida 2

icke snart nedstiga ur åkdonet utanför teatern, gå upp för trappan, passera förbi kontrollen ) och så vidare. Det finnes menniskor, som hr de Ruzolles förlägenhet skulle komma att småle och hvilka skulle anse den för löjlig, men de, som känna den verld till hvilken markisen hörde, skola lätt fatta hans bryderi. Om det handlat om ett värjstygn eller ett pistolskott skulle han icke tvekat att våga allt, men åtlöjet! ... Han var i begrepp att stiga ur innan de hunnit fram till teatern, men hölls ännu en gång tillbaka af fruktan att bedröfva Annette genom att låta henne tro, att han skämdes för att gå upp tillsammans med henne. Han blef qvar. Lyckligtvis för honom anlände de före mellanakten och trottoiren var nästan öde. Icke destomindre andades han icke riktigt lätt, förr än han var istallerad i logen bakom fru de Tournaires stol. Denna hade jemte Annette och den lilla Isabelle tagit plats framtill. Man spelade Djerfvulens ledsamheter. I en lyckligare tid hade hr och fru Tournaire stundom varit på teatern, men Annette ej mer än en enda gäng, och det var ändå Montmartreteatern. Då Annette såg denna rymliga salong, denna så talrika publik och alla scenens märkvärdigheter, erfor hon en slags förskräckelse. ) I alla teaterförstugor i Paris finnes en kontrollbyrå, der den i biljettluckan köpta biljetten utbytes mot en annan... Öfvers.