Göteborgsposten – 17 juli 1867, sida 2

— Mycket bra, svarade markisen skrattande. Nu, min stackars Isabelle, har jag en dålig nyhet att meddela dig. — Ack, min Gud! sade den lilla slående ihop händerna med ett förfäradt utseende. — Vi skola icke gå till Guignol i afton ... men vi skola gå på spektaklet, skyndade han sig att tillägga för att hejda två stora tårar, som framlyste i barnets ögon... Ett vackert s cktakel ... ett fåeri, der min lilla Isabelle skall få se fullt upp med vackra saker. — 0! O! upprepade den lilla, slående ihop händerna med en gliidjestrålande blick. Och pappa också ... och mamma .. och Annette? — Allesammans. Ett helt oxöga. — Ett oxöga! återtog Isabelle helt förvånad öfver detta ord. — Ja, ett oxöga, svarade han skrattande. Oroa dig icke. Jag skall förklara dig det under vägen. — Huru, under vägen? frågade fru Tournaire, hvars förvåning tilltog. — Min Gud, ja! Det väntar en fyrsitsig vagn utanför porten. Påtag eder mest glänsande toilette, och stig sedan upp i vagnen. : — För att fara hvart, hr markis? frågade fru Tournaire. — Det är en hemlighet, svarade Jean med högtidlig ton. (Forts.)