Göteborgsposten – 17 juli 1867, sida 1

ÅTCJ010. Debatten öfver Mexico i Frankrikes lagstiftande kår d. 9:de Juli. II. Vi meddela i dag forts. af den intressanta debatten inom lagstiftande kåren i Paris d. 9 d:s. Jules Favre: oppossitionen har, såsom dess rätt var, icke låtit något tillfälle gå obegagnadt förbi att säga regeringen, hvad den ansåg för sin pligt, och expeditionen will Mexico företedde sådana förhållanden, att det var omöjligt att icke känna en berättigad ängslan deröfver. Så snart frågan om den åt ministern öppnade krediten tillstadde, upptog oppositionen densamma, och då svarade ministern, att ett stort antal mexicanare voro af den åsigt, att mar icke kunde återställa lugnet i deras land, om man icke återupprättade monarkien, och att en fremmande furste vore att föredraga, emedan han icke skulle framkalla rivaliteter, såsom en mexicansk chef. Men dessa förbandlingar, m. h., föregingo londonerfördraget af 1861 och sessionen af d. 15 Mars 1862. Man har således dolt sanningen för kammaren. (Buller). Hade man sagt oss, att det ej allenast var frågan om våra landsmäns rättvisa besvär, utan afsen om den mexicanska republikens fall, så skulle eder patriotism och klokhet helt säkert ha afstyrt att följa regeringen på denna bana (rörelser). Regeringen har alltifrån början dolt för Eder sitt mål. Enligt hr Granier de Cassagnac var målet klokt samt öfverensstämmande med politik och rätt. Hvad! Det skulle öfverensstämma med förnuft och rätt att i ett land frambringa utbrottet af en känsla, hvilken ej skulle framkommit derstädes utan sremmande inblandning, att under Frankrikes fana i fjerran land framkalla ett borgerligt krig! Nej! nej! En sådan tanke bör förkastas; ej blott i förnuftets, utan äfven i rättens namn. De stora familjer, om man kallar nationer, ha rätt att regera sig sjelfva så, som deras seder, bruk och karakter kräfva, och att ingripa deri, är att kränka en ursprunglig rätt (lifligt bifall till vensterg. Välan! Det, man började, har man med beklagansvärd ihärdighet fortsatt. Vi ha aldrig fått erfara sanningen; rörande mexicanska kriget har ej en enda berättelse offentliggjorts, som blifvit undertecknad af en af generalerna; och när vi besvärade oss häröfver, svarade man oss med det öfvermätt af ringaktning, hvarmed man så ofta bemöter våra frågor (buller), att hr statsministern sjelf ej egde några andra aktstycken, att det i utrikesministeriet fanns en embetsman, hvilken hade uppdrag att göra utdrag ur våra agenters och generalers berättelser från Mexico, med hvilka hela verlden måste sig nöja, äfven herr statsministern sjelf. Derpå svarade vi, att vi voro af den äsigr att herr ministerns yttranden rörande denna punkt kunde vara lika oriktig som i afseende på andra. Här afbröts tal. af bullersamma utrop och stoj. Presidenten: Hr Jules Favre, jag kan ej tilllåta, att man på detta sätt från tribunen uttalar tvifvel öfver någons trovärdighet, han må vara deputerad eller minister. Man kan misst.ga sig, men uppriktigheten får ej dragas i tvifvelsmäl. Jules Favre: Jag har icke talat om trovärdighet; om mitt uttryck ej återgifver min tanke, skall ww icke dröja med att taga det tillbaka; jag har endast sagt, att statsministerns yttranden icke voro riktiga (nytt buller). Ministern talar till oss ofta om statsskäl, hvilka han sätter öfver de vanliga reglerna. Det var troligen ett dylikt skäl, som ingaf detta svar. Mot aktstyckena kan jag ingenting säga. Jag har ej sett dem, men jag kan icke tro, att ministern ej läst dem. Tal. citerade nu några ställen ur Moniteursbevättelsen, i hvilken öfverallt den skönaste tafla upprullades öfver sakernas ställning i Mexico. Derpå erinrade han om det motstånd Maximilian först gjort mot hela expeditionen. Historien skall kanske senare lära oss, huru man velat besegra det. Senare, då det var fråga om första afslutningen af lånet, skildrade man officielt Mexicos ställning i de skönaste färger. Jag har — sade talaren vidare — alltså rätt att säga, att regeringen icke sagt sanningen och att statsministern, i samma ögonblick som han förde detta så lugnande sprak, hade för sig depeseher från våra agenter, hvilka förklarade framgången omöjlig. Utan tvilvel läto dessa depescher vara generaler skicklighet och våra soldaters tapperhet vederfaras rättvisa; men sedan de med sitt blod dränkt en fläck af den mexicanska jorden, tillhörde denna oss, och såfort de lemnade den, var den äfven åter förlorad. Så timade, att man, under det man steg för steg genomstod dessa strider för den österrikiska kejsars:atens intresse, uppoffrade man Frankrikes intressen och lät vå a soldater dö i gagnlösa slagtningar (buller; bifall på några bänkar). Om man i stället för de välbebagliga hyllningar, rörande hvilka Moniteur-k hade att förtälja, visat Eder det motstånd, de hinder af alla slag, som Maximilian hade att utstå, om man sagt Eder sanningen, om man erkänt, att man tviflade på företagets framgång, skulle ni icke då hejdat det? Föreligger