Göteborgsposten – 16 juli 1867, sida 1

samtIlIigA SltALICOH JjCVAI 10O8HUMmmer 101SAIJAS a rande om ingenting annat, och såväl hr Thiers som Jules Favrees tal väcka bifall hos allmänheten. Regeringen må hålla sig aldrig så döf för sanningen, det förblir likväl en verklighet, att den allmänna meningen vänder sig med atgjordhet ifrån henne. Om man får tro antydningar från väl underrättad sida, märker kejsaren nogsamt omsvängningen, och det är äfven känslan häraf, som kommer honom att tänka på möjligheten att kanske likväl pröfva deras föreställningar, hvilka förorda ett stort töretag utåt. Hittills yttrar kejsaren sig dock redligt, och han sade för knappast nägra dagar sedan, att han hoppas, det preussiska regeringen skall veta att skona Frankrikes ömtålighet. Eftersom det redan i förgår var bekant, att Thiers skulle tala i går, var tillströmningen till lagstiftande kåren ovanligt stor. Vid plenums början tog den berömde talaren till ordet på 2!, timmar rörande den mexicanska expeditionen. Thiers anmärkte först, att det var pinsamt att under närvarande förhållanden yttra sig öfver den mexicanska expeditionen; men det är icke möjligt att uppskjuta med densamma, och det skulle strida mot hang pligt att afstå från att orda derom. ÅAlla de som likt mig — sade han — kommit hit utan någon annan önskan än den att föra Frankrike utan revolution tillbaka till fria institutioner och derför till en bättre ledning af de allmänna angelägenheterna, tkunna icke låta Mexicos allvarliga och smärtsamma händelser passera obemärkta förbi utan att fåsta uppmärksamheten på den lexa, de innebära. Thiers erinrade om, att man vid expeditionens början tillropat dem, som talat emot densamma: 46 gören våra soldater modlösal ... Detta är ej grundadt, menade han, iy våra soldater slåss alltid hjeltemodigt, utan att sjelfva bedöma kriget. I dag, då affären är slut, kan man icke antaga, att undersökningen af densamma kan skada någon. Man har förklarat oss, att det var fråga om ersättande af den skada, som man tillfogat våra landsmän, men man får ej nöja sig med att erhålla en tillfällig upprättelse, utan man måste gifva sin ställning en säkiare basis och derför upprätta en regelbunden regering. Detta är en lycklig tanke, och man bör fasthålla vid densammas förverkligande. Tal. sade sig nu vilja undersöka den mexicanska angelägenheten och först kasta en ölverblick på den mexicanska historien. Sedan Mexico genomgått revolutionens vexlingar, önskade detta fullständigt uttömda land det, som alla länder åstunda efter sina omhvälfningar och det vi kalla 1789 års principer. En man, som dittills icke påtryckt sitt namn någon outplånlig skamfläck, har varit vid makten och ingifvit stora förhoppningar. Sedan nu Thiers uppräknat de bevekelsegrunder, som ledt till den första brytningen med Mexico, meddelade hau dokumenter, som innehålla de europeiska statsmännens åsigter ang. upprättandet af en monarki med en europeisk furste. Han redogjorde först för en engelsk diplomats åsigter, hvilken sade, att det monarkiska partiet endast och allenast utgöres af presterskapet; de stora massorna äro reupblikaner. Den engelska regeringen har derför aldrig velat inblanda sig i Mexicos inre angelägenheter. I Spanien har 0Donnell sagt, att en mexicansk monarki, hvilken ej kunde garanteras af hela Europa, icke skulle vara ett år, och att, om densamma icke garanterades, den makt, som upprättade den, måste invecklas i svårigheter med Nordamerika. Man har, fortfor Thiers, uppdragit en mycket lysande tafla öfver de mexicanska rikedomarne, hvilken likväl varit helt och hållet stridande mot sanningen. Derpå har man äfven sagt, att den kombination, som gåfve Mexico åt en österrikisk prins, vore så till vida god, att den på visst sätt gjorde Österrike skadeslost, hvilket förlorat Lombardiet. Thiers citerade ou de första tilldragelserna i Mexico: han erinrade om general Prim, hvilken ville underhandla med den då bestående regeringen, om den rörelse som uppstått i Mexico vid de främmande flottornas ankomst utanför Vera Cruz, om mexicanska regeringens inställande af betalningen till de mexicanska kreditorerna, om general Doblados utnämning till mexicansk öfverbefälhafvare, om det ofantliga antalet af döda och sjuka, då man var så till sågande af pesten försatt i blokadtillständ, om generalerna Lorencez och Doblados första sammankomster och om de eftergifter, som ten senare i följd deraf gjorde och hvilka framkallade konventionen i Soledad. Han öfvergick derefter till den andra franska expeditionen och menade, att man i kammaren hade bort tala om denna, då nederlaget vid Puebla egde rum. Jules Favre: Redan 1862 talade man i kammaren om Mexico. Thiers var då ej medlem af densamma. ERE AE EAA —