Göteborgsposten – 15 juli 1867, sida 2

om honom. Äfven hr de Ruzolles gjorde sitt bästa, men han lät allt för mycket visa det, hvilket någon gång gjorde hans vän förlägen. Frederic intog fullkomligt fru de Taverly. — Han är charmant, er unge student, sade hon ett ögonblick derefter åt fru de Saint-Valiez. Han har en blygsamhet, en rättframhet och på samma gång en utmärkt takt, förvånande till och med för en ung man, som icke känner verlden. Hans klädsel är icke efter nyaste modet, och jag misstänker att han är föga hemmastadd i de gula handskarne, men det skulle vara att önska, att er lätting Jean endast hade sådane vänner som han. Fru de Saint-Valiez blef så lycklig öfver detta beröm, att hon gerna hade omfamnat grefvinnan. Ni har gjort en eröfring i fru de Taverly, hr Mähldorf, sade hon ett ögonblick derefter i förbigående till Frsderic och med ett uttryck, i hvilket framlyste all den glädje, hon erfor att sålunda kunna värdera den, hon älskade. Miihldorf förstod det. Också blef han dubbelt lycklig, först öfver grefvinnans goda tanke och i synnerhet öfver den tillfredsställelse, fru de Saint-Valiez syntes erfara. Det kom emellertid ett ögonblick, då Fråddåric kände sig ensam och så att säga bortkommen i dennas obekanta verld. Oaktadt baronessans och markisens bemödanden att göra honom hemmastadd der kände han sig fremmande. Det herrskade omkring honom en atmosfer af lyx och elegans, med hvilken han ej kunde göra sig förtrogen.