vare af Chicago-tidningen Emigranten. Trane nade nemligen förargat sig öfver Emigrantens påstående, att Trane sökt öfver höfvan skörta upp sällskapet Nora. Han lemnade Solberg valet fritt mellan att fullkomligt återkalla sina fällda omdömen eller att vexla kulor med Trane. Solberg tog saken lugnt, attryckte i nästa nummer af sin tidning Tranes utmaningsbref, beledsagadt, för bättre minnes skull af den förargelseväckande tidningsartikeln, ordagrannt återgifven; hvarjemte Solberg npplyste, att han visserligen brukade roa sig med revolvermålskjutning inne på tidningsbyrån och nått en viss färdighet i att träfla ett pappersblad, stort som Tranes skalle, men att han likväl icke kunde antaga utmaningen, derest ej honom medgåfves den utmanades rätt, nemligen att välja vapen, och om detta val öfverlätes åt Solberg, så vore han, likasom en annan frejdad duellant, redo att när som helst möta Trane på — kanoner. Härpå har Trane ännu icke hunnit svara.