Lasten säges tillhöra E. Erichsen. Jakten, som ej hade någon lots, stötte under kryssning på skäret, hvilket ej har något märke. Utvandringen till Amerika. Orebrotidningen Nerikes Allehanda meddelar flora utdrag ur den i Nordamerika utkommande tidningen Svenska Amerikanaren för d. 19 sistl. Juni. I det amerikanska bladet, som alltid af helt naturliga skäl gynnat utvandringen, dock med vissa förbehåll, förokowmmer bl. a. en längre uppsats af en synbarligen föga Ez — — 2 — 4 ET nig svensk vid namn T. Nelson, som uttörligt beskrifver sin erfarenhet i Amerika alltintill närvarande tid. Efter många vedermödor och efter att ha försökt hvarjehanda, har han nu kommit långt vesterut in i det inre af Minnesota, der han hoppas vinna en bättre framtid. Om detta hopp kommer att förverkligas eller icke, skall framtiden visa. Sin hittills gjorda erfacenhet af Amerika skildrar han i följande ordalag: Bland de många svenskar, som gisvit sig ut från saderneslandet på förhoppningens väg till det förlofvade landet, har ni, mina landsmän, äfven i mig en kamrat, som kommit ut, en kringirrande besökare, hvilken ännu icke med säkerhet funnit det mål, som j: varit och är bestämmelsen för en utvandrare. — — — ! Ester att hafva uppoffrat någon tid på en af dell äldre befolkade platserna i Dlinois som dagsarbetare, fann jag snart alltför väl att detta icke på det allraringaste sätt gaf något hopp till en tryggad framtida bergning, alldenstund arbetstillfällena äro ostadiga och! afbrytande; hvad den ena årstiden förtjenas måste den andra förtäras, då arbetaren får gå sysslolös, sokandej sig hem och skydd huru han kan och merändels ganska tarfligt. Denna min slutsats fann jag desto mera besannad, då jag fäste blicken här och der omkring mig. Ryktet, som hemma i Sverige utkommit om lättheten för äfven den obemedlade att på goda vilkor få renta sig land uppsatt med dragare och utsäde, kom ganska snart till min kännedom att vara en egenskap, som jag tror på amerikanska är sammansatt till fhumbug, liksom mycket annat. Att köpa tand i denna trakt var desto mindre tänkbart för den fattige, och jag kan gerna säga icke för någon till fördel, emedan landet i afseende till dess afkastning redan är i sitt fulla värde och mången gång deröfver. Hvad var nu att göra? Skulle jag slå mig ned och låta allting bero på slumpen, svärjande ve och sorbannelse öfver resan till detta land? — Jag öfverväxde min ställning och kom till följande betänkande: Att hafva gjort den långa resan flera tusen mil till Amerika från Sverige, der den kraftige arbetaren med samma flit och omtanka, som äfven här måste användas, godt kan hafva sin bergning; att på denna resa till det förlofvade landet bafva uttagit de enda medel, man egde, och hvilka derhemma, använda till uppsättning vid en liten lägenhet, som på de flesta orter icke var svår att bekomma, skulle kunnat gifva full bergning hemma i fosterlandet bland anhöriga, vänner och bekanta i ett ordnadt samhälle; att hafva användt och försakat allt detta för att komma hit och här slå sig ned bland andra folk och nationer, och gå som en oxe under andras ok, jagad under arbetstiden och vid dess slut lemnad i Guds fria natur att skaffa sig skydd och föda hur man kan — skall detta vara målet för resan till Amerika? Kan jag härmed sjelf tillfredsställas? Gör jag den fran alla tider tillbaka frihe:sälskande svenska nationens namn frejdadt? Nej, man måste söka något annat, om utväg fiuns, och den finns ju här att anuu en gång blifva en sjelfståndig menniska, ja, den finns, om man blott har mod att begifva sig ut trån smutshälorna. Detta var min monolog. Jag tog mitt beslut, begaf mig ut att se Minnesota, som var så mycket omtaladt och lofordadt, och jag vill nu i korthet berätta hur jag funnit det här. Härefter följer en beskrifning på hans resa uppåt Minnesota, för vidlyftig att här återgitvas. Vare nog sagdt, att han äfven der på flera håll funnit arbetsbrist och förhållandevis hög lefnadskostnad. Omsider har han lyckats erhålla en jordlott, belägen i Meekercounty inom 10 engelska mil från närmaste jernväg, hvilket han betraktar såsom en lyckträff, som åter ingifvit honom hopp om lycklig framtid. Kanske — säger Ner. Alleh. — ligger det sanning i, hvad en Amerika-farare yttrade, att af svenskar, som komma öfver ull Amerika, gör en fjerdedel lycka, den andra fjerdedelen tager sig fram, men hälften sjunker i dyn. Gerna tror man, hvad man hoppas; gerna antager den, som här hemma icke kommer fram, att sådant beror på allting annat, utom honom sjelf, och att han, en gång kommen till Amerika, skall räknas till första fjerdedelen, till dem, som skära guld m:d tälgknifvar. Måhända går det honom så, måhända får han erfara, att ban räknat illa. Hu:u som helst, är det hans sak. Fri medborgare, har han fritt val, och om hans företag går omkull, sår han stå sitt kast. Lyckas hun, skola många följa honom efter; misslyckas han, lära ganska få deraf taga varning. Ett ovanligt rikt fiskafänge gjordes i Borgåtrakten i Finland natten mellan d. 20 och 21 Juni af en fiskare, son uti tvenne varp fångade 21,000 braxen. Denna stora mängd fiskar skulle, innan de hunnit försiljas, kunnat blifva förskämd uti den då ganska varma luften, men den lycklige flskaren hittade på den utvägen att släppa en stor del deraf i 8. k. kattsjor, hvaraf han eger ett botydligt antal. Betalningen för denna rika fångst steg will 2,400 mk, oaktadt att fisken såldes för det billiga priset af 1 må 20 peuni lispundet. Fritioss saga, öfversatt på engelska af Blackley, har i Amerika blifvit utgilven på den bekante amerikanske resanden Bayard Taylors förlag och ådragit sig mycken uppmärksamhet.