Göteborgsposten – 12 juli 1867, sida 2

Kejsar Maximilians sista dagar. Parisertidningen Figaro meddelar söljande berättelse om kejsar Maximilians dom och afrättning, hvilken uppgifves vara tagen ur en i Queretaro utkommande tidning Esperanza. Ehuru det icke synes rätt sannolikt att den mexikanska tidningen redan hunnit till Paris, meddela vi dock här artikeln, hvilken är så lydande: ... Vi måste till en början förklara det mellanrum af 84 dagar mellan tillfångatagandet och afrättninven, hvilke så mycket ådragit sig allmänna uppmärksamheten. Den första kuriren, som medförde underrättelsen om Maximilians tillfångatagande, inträffade d. 19 Maj i San Luis. Presidentens befallning ankom hit d. 22, och man tillkännagaf för kejsaren att han måste infinna sig inför krigsrätten. Kejsaren protesterade skriftligt. Han fordrade att blifva dömd af notabelkammaren, hvilken kallat honom till tronen. Man uppskot rättegången och sände till presidenten kejsarens bref jemte i beslag tagna papper. Svaret anlände först d. 30. Det var vägrande på den grund, att notabelkammaren icke blifvit sammankallad af republikens chef; presidenten som besjälades af en lofvärd känsla erbjöd kejsaren lifvet, ifall han ville svära att aldrig mera beträda mexikansk jord och jemte denna förklaring äfven underteckna sin afsägelseakr. Maximilian antog utan tvekan dessa muntligt framställda vilkor, ifall på samma gång som ban sjelf de officerare och soldater, som stått på hans sida, blefve frigifna. Castillos och Avellanos öde var honom då obekant Man medgaf äfven denna fordran, hvilken dock var orsaken till nya underhandlingar som ej lemnade något resultat. Krigsrätten forsamlade sig till hemlig session d. 11 Juni under ordförandeskap af general Corona, som assisterades af generalerna Escobedo, Martinez, Ruis, Negrete och tvenne öfve:star. De tre auklagade fördes inför tribunalet. Maximilian vägrare att antaga någon försvarare; Mejia och Miramon valde en för sig båda. Vi kunna ej meddela några enskildheter angående sessionen, som blott varade en kort stund. Domen som samma dag afgick till presidenten anlände först d. 18 på morgonen tillbaka från honom. Man försäkrade att ban var böjd för mildhet, men att mexikanske mimstern i Washing:on, Romero, genomdref sin mening och föranledde befallningen om afrättningen, ehuru man framhöll den svaga majoritet som i krigträtten bestämt dödsdomen. Så snart general Corona erhållit stadfästelsen å domen, meddelade han de tre fångarne densamma. Dessa visade ingen förvåning, då man ej längre kunnat för dem dölja de öfrigas öde. Maximilian inskränkte sig till att begära det man måtte lemna dem tillsammans till deras sista stund, hvilket