Göteborgsposten – 11 juli 1867, sida 2

uppnått att noga intressera sig för allt hvad som angick Mähldorfs sysselsättning. Hon hemtade ett ofantligt nöje af alla de detaljer som hon nödgade honom att berätta henne om sina föreläsningar och studier, om sina lärare om sina kamrater. Alla läkare bland hennes bekanta hade utan att veta det fördel af denna hennes sinnesstämning. Hon tyckte om att tala med dem, ty det fanns i deras samtal ett återsken af Mähldorfs. Sedan förutsåg hon redan det ögonblick då han sjelf skulle blifva läkare och då hon kunde blifva honom nyttig genom sina talrika förbindelser. Det fanns isynnerhet en viss gammal doktor, som alldeles förvånad af den unga qvinnans plötsliga älskvärdhet, icke misstänkte att den en dag skulle tjena till att af honom begära några tjenster för en ung studerande, som han likväl aldrig hade mött hos baronessan. Flere gånger hade fru de Sairt-Valiez haft lust att invitera Frederic till do soiråer hon litet emellan gaf, men saken var svår. Småstaden och sqvallret återfinnas i hvarje salong i Paris. I baronessans verld i synnerhet är hvarje nytt ansigte föremål för en tjenstvillig undersökning, lika sträng under sina artiga och förklädda former, som en instruktionsdomares. När det nya ansigtet tillhör en ung man, som Fråderic, presenterad af ett fruntimmer i en verld, hvilken hans ställning icke tyckes af tvång bestämma honom till, fördubblas undersökningen i stränghet och verksamhet. . Fru de Saint-Valiez visste allt detta.