Likväl om hon är ärbar skulle det verkligen vara illa att störa detta barns lugn ... Hon är icke blott glad men hon har en värdighet! Upptagen af sina tankar betraktade han oafvändt den unga flickan som i detta ögonblick arbetade med ögonen sänkta på sina spetsar. Den stackars Annette kände väl att han betraktade henne; det var just det som hindrade henne att lyfta ögonen. Hon ansträngde sin hjerna för att gissa hvarpå han sålunda tänkte, men hon skulle aldrig vågat fråga honom derom. — 8e så, mamsell Annette, sade plötsligt markisen, låt oss antaga att någon god genius, som det fanns fordom i sagorna, kom och uppsökte er en morgon eller en afton och sade till er ... Under det edra qvicka fingrar . och söta, tillade han betraktande med ett slags förvåning Annettes händer, som ehuru något röda voro af en beundransvärd form ... Jag börjar på igen, sade han skrattande: Under det edra vackra händer löpa öfver edra spetsar har ni säkert många drömmar, bygger ni många luftslott. Säg mig dem och jag lofvar att uppfylla edra önskningar. — Det finns inga sådana genier mer, sade Annette småleende. — Ni tror icke på genier? — Hon skakade på hufvudet. — Och på fåer? — På sådana som er fru tant, ja. — Nå väl! antagom att det är min tant, som säger