Göteborgsposten – 9 juli 1867, sida 2

helsning. Hon sprang till Denise och började tala med henne med ifver utan att just veta hvad hon sade. Hon var i sanning mycket vacker sålunda med sin oförfärade min, sina röda kinder och sina tindrande ögon, som tycktes betrakta fru Tournaire och icke sägo någon annan än herr de Ruzolles. Som vi ofvanför sagt om Denise hade många fel så hade hon deremot ett stort mod. Man vet för öfrigt att då moderskärleken är med i spelet tyckes vissa qvinnors krafter outtömliga. Nn då hon tack vare baronessans och markisens frikostighet hade lösepenningen för sitt barn i sina händer och då hon såg sin man utan fara, ville fru Tournaire, som glömde sin trötthet, omedelbart fara tillbaka till Courtelles. Ingenting kunde hindra henne derifrån. Jean, som var godheten sjelf erbjöd sig att göra resan i hennes ställe men hon nekade. Hon litude icke på någon annan än sig sjelf och dessutom bekännom det helt sakta, var hon angelägen om att personligen få reglera sin räkning med den skojerskan till amma. Således afreste hon omedelbarligen. Det är sannt att denna gång då hon hade medel att göra hela sin resa på jernväg, tycktes det henne icke vara något besvär mera. Enär det icke var mycket sent ännu, kunde hon vara tillbaka före natten. Annette och markisen befunno sig ensamme vid den sjukes läger likasom baronessan och Fredcric den före: gående Lördagen. Man skulle kunnat säga att den andel af lycka som